En del människor nyser kraftfullt rakt ut i luften. De låter det bara komma, helt naturligt och frigjort. Och det kan man ju beundra, om man så vill. Själv tillhör jag den mer reserverade typen som nyser hämmat och återhållsamt. Vad är väl ett par hundra hjärnceller jämfört med att framstå som bullrig och burdus?
Ibland när jag går bakom en Stornysare in Action funderar jag på de bakterier och virus som sprids med en mer explosiv nysning. Hur långt färdas de och hur länge överlever de när de lämnat moderskeppet?
En nysning är ju lite som en Big Bang, fast i mindre format. Och med den skillnaden att det faktiskt bara är partiklar som sprids, inte tid och rum som skapas. Fast i Snot Universe är det kanske så? Och vad det anbelangar är kanske vårt universum bara resterna av the Big One's sneeze. Tanken svindlar.
På tal om Big Bang så är ju faktiskt skapelseberättelsen riktigt bra. Guldäggsbra. Förstås en förkortad och förenklad version av vad som kanske hände, men ska man beskriva några miljarder år för några miljarder människor och dessutom bli en storsäljare så får man inte vara för tradig. Och som del av twittergenerationen måste jag säga att jag uppskattar hur informationen återges med korta, kärnfulla meningar där man fokuserar på höjdpunkterna.
Men åter till Stornysarna på stan. Hur länge bakterier och virus överlever under sin rymdfärd är oklart, men tydligen dör de "relativt" snabbt. Då färden, tydligen, går i cirka 160 km/h så hinner de dock en bit innan de biter i gräset.
Tillhör stornysarna själv.....
SvaraRaderaFörlösande frihet.
Och tänk så många hjärnceller du sparar på att inte kväva nysningarna!
SvaraRadera