Åh, var ska jag börja..? Det finns så mycket att säga i denna fråga.
Jag börjar, som jag brukar, med mig själv.
Jag har bara ett namn, alltså ETT förnamn. Inga mellannamn. Min far tyckte att det fick räcka. "Ett namn räcker bra åt mig, då duger det åt dig!", brukade han säga. (Närå, nu skämtar jag. I alla fall delvis.)
Men hur som helst har det känts lite tomt med det där ensamma namnet som liksom svävar fritt, utan några släktnamn som förankrar det och mig i historien. Då och då har jag därför funderat på att lägga till ett eller kanske rentav två namn. På senare år har jag dock beslutat mig för att inte begränsa mig till släktnamn, utan skapa min egen namndynasti. En kortlivad, eftersom min lilla kvist av släktträdet med största sannolikhet dör ut med mig.
Men jag lider av Sjuklig Obeslutsamhet (en besvärlig åkomma som kommer och går, ungefär som krypningar i benen) och när man har alla världens namn att välja på blir det ju lite besvärligt. Jag väntar därför på gudomlig inspiration innan jag tar detta vidare.
En annan fundering jag har vad gäller namnbyten, är varför de kvinnor som i feministisk (förmodar jag) anda byter efternamn enligt modellen "Birgersdotter" (förutsatt att fadern heter Birger) inte går all the way och tar sin moders namn? "Brittadotter", till exempel.
P.S. Möjligen börjar jag med att i all anspråkslöshet byta namn på min bloggprofil.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar