Web Maverick.

Det där med att vara en maverick som spelar efter sina egna regler är ett populärt koncept på sina håll (främst i filmbranschen). No self respecting hero håller sig inom ramarna och går i ledband. Helst ska man ju vara en lite ruffig medelålders man eller möjligen en yngling som inte tål auktoriteter. Gärna polis, cowboy, detektiv, journalist eller läkare.

Som webbredaktör är det lite svårare att göra sig ett namn som maverick. Även om man har en oortodox stil, uppdaterar webbplatsen med "egna och okonventionella metoder", slänger ut Google Analytics-manualen och går på magkänsla får man sällan den där "crazy genius"-stämpeln.

(Självklart skulle det funka bättre för en manlig webbredaktör, men det finns ju som bekant olika nivåer i helvetet.)

Lost screws.

Häromdagen hittade jag en skruv i sängen. Läskigt. Men världen är full av tappade skruvar (mer om det längre ner i detta inlägg). Och som farmor sa - mister man en står där tusen åter.

Yo, Screw! Wazzup? You lost?

Nu ska jag tröstäta jordnötssmör, choklad och musli medan jag deppar över en gigantisk röd sak i pannan och sörjer förstörelsen av assyriska statyer. Jag är helt förtvivlad. Hur kan man göra så?

Peter & Gordon vet hur det känns. 

Produktutveckling.

Best thing since sliced bread.

Att kombinera just choklad och jordnötssmör är ju så lysande. Förutom att det smakar gott sparar det en massa tid när man slipper äta båda separat. Nu bara - skyffla en matsked rakt in i kakhålet and be done with it!!

Crunchy är den också.

Pile it on.

Joe Pesci i denna scen. That's me today.

 

"It was a simpler time"

Jag fortsätter på temat kriminalserier och vill denna gång särskilt fokusera på gamla serier där ett par män med olika personlighet jobbar ihop. En framgångsformel, uppenbarligen. Som Steve i American Dad säger: "It was a simpler time when only opposites could solve crimes."

Antalet serier med det upplägget är legio, och min senaste upptäckt är brittiska Dalziel & Pascoe som tydligen gick i hela elva år 1996-2007. Den genrekaraktäristiska beskrivningen av serien lyder: "Utöver sina ovanliga metoder har kommissarierna Andy Dalziel och Peter Pascoe ingenting gemensamt, men tillsammans löser de Yorkshires svåraste fall." Precis som i Inspector Morse och Inspector Lewis är det en akademiker och en working class hero som jobbar ihop. Den ene är bildad, den andre streetsmart. Utöver det känns olikheterna rätt överdrivna.

Efter att ha sett säsong 8-12 av Dalziel & Pascoe på Netflix känner jag att eventuella skillnader mellan de båda poliserna måste ha slipats bort under åren. Och efter att ha sett pilotavsnittet på Youtube inser jag att en gång i tiden var Pascoe ung och oförstörd, rosenkindad och med solsken i blick. Vad hände? När blev Pascoe så bitter, butter och ensam?

Detta ämnar jag undersöka den närmaste tiden.

Knappast "classy, cerebral & witty", men helt ok.