En katharsis coming up.

Fjärran vore det mig att klaga. Det är helt enkelt inte min stil - jag är mer den tysta, starka typen. Med det sagt vill jag ändå hävda att det finns gränser för vad en människa kan tåla.

Igår inledde jag min livs första detox. Jag kände att det var hög tid. Det finns på min "things to do before I die" list, och i den takt jag förgiftar min kropp börjar tiden rinna iväg.

Detox innebär ju inte någon svält, man kan äta sig hur mätt som helst. På rätt saker. Fel saker är bland annat kaffe, socker och sötningsmedel, mjöl- och mjölkprodukter samt E-ämnen. Och eftersom dessa utgör basen i min matpyramid är läget minst sagt besvärligt.

Hittills har mina dagar präglats av migrän och vånda. Vånda och migrän. Kaffeabstinens och sötsug har närapå drivit mig till vansinnets gräns. Ack, vad skulle jag inte göra för en stor och stark latte, en ostbaguette de luxe (extra allt) och kanske lite chokladsomething.

Egentligen vill jag bara vill göra en Lohan och skriva ut mig själv, men that's the Old Me. The New Me håller blicken på bollen och inväntar katharsis. Amen to that.