Monsieur förklarar.

När Monsieur nyligen pluggade inför tentan i Tillväxt och Degeneration kikade jag nyfiket över axeln. Man blir aldrig för gammal för fortplantning. Eller degenerering för den delen.

Just det avsnittet handlade om provrörsbefruktning (in vitro-fertilisering, som Monsieur säger), vilket förstås är fortplantningens heliga graal för en 40-plussare som Yours Truly. Självklart bad jag om en teoretisk crash course, varpå följde en på molekylnivå och utrikiska detaljerad redogörelse för vad som händer i Uterus. 

När jag bad honom att förklara på svenska uppstod viss begreppsförvirring, främst beroende på att Monsieur bara lär sig de medicinska termerna på engelska och latin. Till slut förstod jag dock att han med "de där sakerna längst ut" menade äggledarna. (Som alltså var avbildade längst ut på sidorna i boken.)

Well, there you have it.

Uterus.

Rismums.

Jag har aldrig varit road av att laga mat. Det har inte heller varit nödvändigt då min favoritföda nästan alltid bestått av ostsmörgåsar, Start med mjölk, äpplen, bullar, kaffelatte, smågodis och annat som inte kräver några insatser vid spisen. (Skulle vara kaffet då.)

När jag som 16-åring flyttade hemifrån och själv fick bestämma vad jag skulle äta, föll valet givetvis på choklad. Under ett halvår åt jag således varje dag två chokladkakor à 300 g (av märket Fazer, inköpta på Ica Flygfyren) till middag. Needless to say fick jag en rätt kurvig figur och dålig hy. Konfronterad med detta faktum tvingades jag att lägga om kosten, och där och då uppfann jag det som skulle komma att bli min paradrätt i 1,5 år. Rismums.

Rismums är ofantligt enkelt att laga även med bara en kokplatta och en kastrull (vilket var det som stod till buds). Man kokar ris och rör sedan ner tonfisk och majskorn. Toppa med kinesisk soya - et voilà! Ät direkt ur kastrullen och spara disk. Bra för miljön och supergott. Inget för LCHF-are förstås.

Efter studenten lämnade jag Ica Flygfyren, Fazer och rismumset bakom mig. And I never looked back. Until now.

På senare tid har ris, soya och tonfisk blivit alltmer frekventa inslag i Monsieurs kost, och härom dagen kände jag att jag var redo. Idag gjorde jag därför en stor bytta med Rismums till lunch, dock bytte jag tidstypiskt nog ut riset mot ekologisk quinoa. (Rejoice, all ya healthy people!)

Till efterrätt hade jag förvisso tänkt kalasa på en Smörgås Extraordinaire, men jag vet inte om jag orkar. Rismums är mättande vill jag lova.

Tittar man noga hittar man en liten bit tonfisk. 

Instaskam.

Instaskam är känslan som uppstår när man råkat gilla en bild som publicerats på Instagram av en vän till en vän, någon man själv inte känner. Det är oerhört lätt gjort. Du klickar intresserat på en bild som en vän gillat, och innan du vet ordet av har du låtit sig svepas med av en klickvirvel som tar dig längre och längre bort från Kansas. Plötsligt sitter du där med en lajkable bild och bara.. "KLICK - I LIKE!"

I samma stund inser du att detta inte alls var din väns bild, utan en av din väns väns bilder. Du känner dig skamsen. Som en stalker. Eller en smygtittare. (Eller "voyeur" som Monsieur föredrar. Han är mer intresserad av att framstå som internationell och bildad än att följa allitterationens heliga lag.)

Ja, det är det som är instaskam.

Kundvård.

När man sliter och drar för att få på sig de något trånga jeansen och möts av detta uppmuntrande budskap i linningen.

Thank you, Mr Boss!

Kattvakt.

När husse är kattvakt gör han det oftast enkelt för sig.

Love notes.

Det är inte vad man säger, utan hur man säger det som är viktigt.

Den här bilden säger: I love you.

It's A Blog Off!

Det blev ingen tetrisduell. Istället har Monsieur utmanat mig på en Blog Off.

Old school rules - duplicate then elaborate. Tyvärr vill han vara anonym så jag kan inte länka till hans blogg.