onsdag 19 april 2017

Tio i två.

Har man ömma, deformerade fötter som Yours Truly (se Prinsessan på ärten) kan man behöva köpa lite för stora skor för att minimera kläm, och sedan fylla ut med iläggssulor och tjocka strumpor. Ibland är dock skorna fortfarande för stora, och då får man lov att justera sina steg accordingly.

Jag har märkt att en chaplinesque gångstil, med fötterna något utåtriktade à la tio i två (eller tio över tio om man är vänsterfotad alernativt morgonpigg), i kombination med ett kloliknande grepp med tårna bäst håller skorna på plats. Och på det viset vaggar jag fram.



Så här ser det ut när jag spatserar omkring:

söndag 16 april 2017

Aaaawww... (En liten historia om brustna hjärtan och sårade känslor)

Några av er har kanske upplevt den där perioden i ett förhållande när allt är nytt och osäkert. Man har träffats i något sammanhang, pratat lite, bytt nummer. Den ena kanske tänker "sure, jag kan träffa hen igen och se vad som händer", den andra kanske tänker "guuud, jag är kär! jag måste ringa! hur länge ska jag vänta?".

Och sen, när den ena efter ett par dejter börjar dra sig tillbaka, inte svara på sms och samtal, får väldigt mycket att göra på jobbet etcetera så försöker den andre låtsas som ingenting. Visar förståelse och har samtidigt oändliga diskussioner med vänner om vad detta beteende betyder "upptagen på jobbet - inga konstigheter, det betyder ingenting!" mässar alla unisont.

Från filmen "He's just not that into you"

Fast innerst inne vet man ju att hen just isn't that into you.

På senare tid har jag haft en kort fling med streamingtjänsten C More. Jag förstod rätt snabbt att det bara skulle bli en tvåveckors testperiod - men inte på grund av dem, they are grrrreat! Jag har helt enkelt lite mycket i mitt liv just nu (jobb, studier och dessutom två andra streamingtjänster som tar en del tid - hey, jag sa aldrig något om att vara exclusive!).

Och när jag dessutom fick detta mejl, bara två timmar efter det att jag skaffat ett konto, tyckte jag att de var lite väl needy och jag började känna mig kvävd.



Okej, jag fattar. De är intresserade av att binda upp mig i en längre och mer seriös relation, och det är inget fel med det. Jag är bara inte rätt person för dem. Inte just nu.

När provperioden närmade sig sitt slut ringde jag upp. Jag sa som det var - it's not you, it's me - och att jag gärna skulle återuppta bekantskapen lite längre fram. Och så skildes vi som vänner.

Sen idag fick jag detta mejl:



Nu är jag ju en gentlehen och skulle aldrig kiss and tell. Och helt ärligt - om de mår bättre att av säga att det är DE som dumpar MIG så okej. När det gäller andras känslor får man vara lite överseende. Idag är det de, imorgon är det du.

fredag 13 januari 2017

I told ya!! Didn't I tell ya?

När Monsieur ska skriva terminstenta, har pluggat ovanligt mycket, känner sig ovanligt förberedd och dessutom har gott om tid på sig.
Och ändå måste sova extra länge och ta sista möjliga pendeln till Uppsala. Och den förstås inte går i tid på grund av whatever reason.

lördag 6 augusti 2016

The Cristillas utvärdering av restauranger i London.

Att äta i London är sannerligen inget för fattiglappar. Nu är det kanske inte så fint att prata pengar, men mitt alter ego Yours Truly har inga spärrar och ingen uppfostran.

Nedan följer en kort presentation av några av de restauranger vi besökte. Självklart åt vi på en massa fler ställen: Underbar indisk mat på ett ställe i Soho. Grym pizza, också i Soho. Äcklig libanesisk mat någonstans i Mayfair. Underbar vietnamesisk i Chelsea. Fruktansvärd överkokt pasta på Jamie's Italian. Och förstås engelsk frukost på Regency Cafe.. Men följande ställen representerar the worst of times and the best of times.

Sexy Fish
Väldigt hipp restaurang. Väldigt cool inredning. Totally inne. Vilket förmodligen är anledningen till att de kan sälja två (2)(!!) laxnigiri för 150 kronor. Helt stört. Mitt känsloliv passerade revy när jag fick in assietten. Chock. Förnekelse. Ilska. Resignation. Acceptans. (En timme senare gick vi till Five Guys och åt en burgare, se längre ned.)

Sexy? Maybe. Fishy? Definitely!

Sketch (The Gallery)
Vansinnigt tjusig inredning i rosa sammet. Maten var däremot inget att hurra för. Förrätterna såg visserligen intressanta ut, men vi gick som vanligt direkt på varmrätterna och de var tristare än torkande färg. Notan grotesk. Intressant Londonfakta: vatten och drinkar kostar multum, vin däremot helt överkomligt. (Möjligen hade deras afternoon tea varit gott och prisvärt.)

Inredningen det mest aptitliga på The Gallery.
I could eat those chairs!

Eftersom inredningen var behållningen kan man förslagsvis ta en drink i rummet The Glade bredvid (också underbar inredning) och kika in i matsalen för att uppleva den rosa drömmen.

The Glade med The Gallery i bakgrunden.

Sushisamba

Now we are talking. Kanske den godaste sushi jag någonsin ätit och definitivt prisvärd. Före middagen besökte vi takbaren där jag drack ett av de godaste rödvinen någonsin. Tyvärr var Monsieurs foto på etiketten så suddigt att jag inte kan identifiera det. (Han hävdar att hans cola var spetsad och jag måste hålla med om att den smakade lite märkligt.)

Sushisambas bar med restaurangen i bakgrunden.

Five Guys

Now we are talking - again. De godaste burgarna jag ätit. (Och vi har provat oss igenom rätt många denna sommar.) Valmöjligheterna! Portionsstorlekarna! Ät där, säger jag bara. Där slickade vi våra sår efter Sexy Fish och lade en stabil grund inför besöket på Sushisamba. (Vi ville inte ta några risker.)

Burgaren med bacon och ost var min favorit..

fredag 5 augusti 2016

The Tooth Fairy says hello!

Yours Truly har bytt jobb och verkar nu inom tandhälsosektorn. Oerhört intressant, jag lär mig nya saker varje dag. Dessvärre är merparten av denna nya kunskap non consistent with my way of life.

Hela min livsföring går helt enkelt på tvärs mot god tandhälsa. För att ta några exempel:

  • Jag småäter heeeela tiden. Kylskåpet och skafferiet har svängdörrar eller borde ha. (Visste ni att det ska gå tre timmar mellan måltiderna! Lord, det funkar inte för Yours Truly. Jag tar möjligtvis en paus var tredje timme.)
  • Jag dricker kopiösa mängder cola (visserligen zero, men tydligen fräter det lika mycket på emaljen). Allt jag gillar fräter för övrigt på emaljen: cola, äpplen och sura karameller. 
  • Jag äter allra helst efter tandborstning då all mat och dryck smakar bäst. (Osäker på hur dåligt för emaljen - men tydligen är det bättre än att tandborsta efter något frätande. That's the worst!) 
  • Jag äter alltid något innan jag går till sängs - alltså efter tandborstning. 

Det är ett under att tänderna sitter kvar och inte har vittrat bort.

Men nu ska det bli ordning på tandtorpet. Min första åtgärd blir att dricka cola med sugrör. Inte alls lika smarrigt, så förhoppningsvis leder det till en nedtrappning av konsumtionen.

Ps. Det där tramset om att fluor är dåligt. Glöm det. Fluor är bra. Leve fluortanten!

Tandfén reporting for duty!
(Ur filmen Nu är det jul igen - 2)




fredag 29 juli 2016

Michael Kors is everywhere.

What's the deal med honom? Han finns överallt! Det finns tydligen inget prisintervall, ingen produkt, ingen design där han inte kan tänka sig att pröva lyckan och lansera något med sitt namn på.

Trots att jag inte är särskilt insatt tycker jag att hans väskor påminner lite väl mycket om andra varumärkens. Fine att HM gör billiga, massproducerade versioner av exklusiv design, men Michael Kors är väl ändå en high-end designer som förväntas ha egna idéer?

När jag googlade efter illustrerande bilder hittade jag bland annat nedan från sajten purseblog.com. (Värre exempel finns dock.)

Michael Kors vs Mansur Gavriel.

Bland andra märken som "inspirerat" herr Kors återfinns Prada, Fendi, Valentino, Louis Vuitton och Valentino.

Jag tänkte skriva "doesn't anyone notice..", men tydligen är herr Kors designprocess känd i modevärlden. Här ytterligare en frustrerad designer:

onsdag 27 juli 2016

Screenprotector for military use.

Jag har nyligen fått en ny mobiltelefon. En iPhone 6 plus. (Perfekt för filmstreaming i sängen, min favoritsysselsättning, men även bra för olika jobbaktiviteter.) Givetvis följde ett skärmskydd med i goodiebagen (att skydda både sig och sin mobil är en självklarhet, vilket säkert Folkhälsomyndigheten håller med om), men när jag läste instruktionerna blev jag alldeles matt. (Och inte bara för att de särskrivit "appliceringsinstruktioner".) Den noggrannhet som krävs i samtliga moment vid appliceringen är skrämmande. Om detta är ett test så har jag misslyckats. Jag kommer aldrig våga göra detta själv, måste tillkalla expertis.

Men varje moln har som bekant en silverkant. Skulle jag mot all förmodan lyckas med detta uppdrag har jag en mobil som är mer skyddad mot yttre påverkan än vad jag är. Skyddet är alltså framtaget för "military use". Can you believe it!? Är Q informerad? Hur mycket tål skyddet? Är det flamsäkert? Skottsäkert?

Jag måste erkänna att jag gärna får det på plats snarast.

Det finns inga genvägar till det perfekta skärmskyddet.

This is one badass screenprotector.