#Sorrynotsorry.

Här sitter man i godan ro, äter sin frukost, surplar sitt kaffe och läser i sin mobil om människor som inte kan säga förlåt. Och plötsligt, mitt i denna fängslande läsning, dyker en annons om bukfetma upp. I ask you!! Jag har förstås googlat på eländet både en och två gånger, men ändå? Ska jag behöva skylla mig själv då? Och kan inte Google - i sin oändliga vishet - förstå att vid denna tidpunkt i Stockholm äter man troligtvis frukost. Och då vill man inte se annonser om bukfetma. Då vill man sleva i sig jordnötssmör utan skam och skuld. Jag gissar att Google är en av dem som inte ber om ursäkt, så någon sådan kan jag nog inte vänta mig. #sorrynotsorry

I övrigt tycker jag att fenomenet att inte kunna be om ursäkt är väldigt fascinerande. Jag är själv motsatsen till en sådan person. För mig är en ärligt menad ursäkt som en detox för själen. En lite mer flyktig ursäkt är som en smidig undanmanöver i en riskabel trafiksituation. Vad ingen ursäkt i de båda fallen är kan ni ju själva föreställa er.

Nä, för mig är ett Sorry bättre är tolv Ave Marias eller Sesam öppna digs. Att det sen (se nedan) tydligen också motar Botox i grind är ju grädde på moset.

Här kan ni läsa hela artikeln i New York Times.

(Alltså, 3 kg på en vecka vore ju inte dumt. Kanske klickar jag ändå och läser om den lilla hemligheten.)

Frövi - butiken som trotsar all logik.

Trots att Frövi inte kan anses vara något high-end brand, är det sannerligen inget fel på självförtroendet. När jag passerade häromdagen såg jag detta i skyltfönstret: Ett par sneakers för nästan 2000 kronor. Jag häpnade och jag gissar att både Dolce och Gabbana skulle göra detsamma om de visste. För att inte tala om Al Bundy.

Och som om det inte vore nog. När jag i mitt desperata sökande efter bekväma stövlar i våras hamnade på just Frövi, fick jag, på min fråga om öppet köp, svaret EN DAG: En dag??!! (Eller möjligen två, det var över en helg så jag minns inte riktigt.)

Vafalls? Nathalie Schuterman har en dags öppet köp, och Gabucci på Nybrogatan har tydligen inte ens det (enligt Monsieur som är lite mer informerad än jag). Men Frövi? Nä, hör hit polis - det bryts mot Jantelagen. Ett par Fröviskor med D&G-priser?? (Visserligen bara en D&G-sko. På rea. Men ändå. The nerve!)

Det kan förstås vara så att Frövi är retro och superhett. Butiken ligger ju nästan på Söder, så allt är möjligt.

Det är faktiskt ekologisk bomull i snörena. Och olvon.

Midsommar - my story.

Midsommarafton är förmodligen den eländigaste dagen på hela året. Om man inte är barn och bor/är på landet möjligen. För ett barnlöst, traditionslöst par som ogillar att frysa och dricka alkohol är det i alla fall ingen happy occasion. Julafton och nyårsafton är en piece of cake i jämförelse.

För tre år sedan tillbringade the Christillas midsommarafton a casa i Stockholm. Vi tänkte att vi kunde ta en promenad ute i det vackra vädret, avnjuta en glass och kanske titta på en och annan glad midsommarfirare. Men icke. När vi öppnade porten var det som att kliva rakt ut i resterna av ett kärnvapenkrig eller valfri virusattack som utplånat hela mänskligheten. Det fanns inte EN ENDA person inom synhåll. Inga djur heller. Mariatorget med omnejd låg totalt öde.

Lyckligtvis har jag sett mängder av filmer och tv-serier som behandlar just denna typ av situation. Jag konsulterade mina fragmentariska minnen och konstaterade att det var läge att söka andra överlevande. Vi packade ett survival kit bestående av cola, mackor och plåster och begav oss iväg ut. Först styrde vi kosan mot Götgatan och Medborgarplatsen som vanligtvis svämmar över av människor. En kotte stötte vi på. Han var inte ens alkis (till och med de verkar ha planer för midsommar) utan en väldigt obehaglig och skum person med någon slags skurkprofil. I didn't ask.

I ett sista försök att träffa något med ett beating heart gick vi mot Skansen som ju sägs vara ett mecka för barnfamiljer denna dag. Sanning eller myt - jag vet inte. Av någon anledning som jag glömt gick vi aldrig in, utan åt istället vår medhavda matsäck på en gräsplätt på Djurgården. Där kunde vi i alla fall konstatera att kanadagässen är vår tids kackerlackor. De ger inte tappt, dör eller åker ut i skärgården. Men möjligen var det zombiegäss, svårt att säga.

Djupt besvikna och bestörta gick vi genom den öde staden tillbaka till vårt hem där vi låste in oss och väntade på att helgen skulle ta slut.

De följande två åren tillbringade vi istället denna helveteshelg i Nice respektive Paris, men i år tvingas vi uthärda i Stockholm igen. Lyckligtvis har Hemköp Mariatorget öppet varje dag 7-23 året om, så blir vi ensamma, hungriga eller tappar tron på mänsklighetens överlevnad kan vi gå dit. (Handlar vi dessutom för över 500 kronor får vi 50 kronor i rabatt. Alltid något att glädja sig åt.)

Where have all the people gone? Gone to skärgården, everyone.
Oh, when will we ever learn..?

Bild från filmen I am legend. Ingen personlig favorit i genren dock.