Sandra Bullock-feber.

Det är något jag aaaaldrig trodde att jag skulle drabbas av. Ungefär lika troligt som att jag plötsligt skulle uppskatta ytterligare en löpsedel med Agneta Sjödin eller Tilde de Paula. (Jag ryser vid blotta tanken.) Men tydligen är undrens tid inte förbi. Sandra har fångat mitt hjärta och jag betar nu av hennes romantiska komedier i ett rasande tempo.

Min favorit hittills är nog The Proposal där hon spelar mot Ryan Reynolds. Även han en skådis som jag hittills tyckt varit rätt påfrestande. I The Proposal är de utmärkta - kanske för att de båda är rejält nedtonade. Hon snubblar minimalt och han grimaserar nästan inte alls.

Ryan Reynolds & Sandra Bullock getting pretty serious.

Baguettebrist.

Fransmännen tar bröd på allvar. Jag förstår dem.

"Best thing since sliced bread" är med andra ord inget uttryck de förstår sig på.

Läs hela den rafflande historien på DN.se.

Sauerkraut.

Min farmor, som var tysk på mödernet, hävdade alltid att surkål var så vansinnigt hälsosamt. Surkål och tyskt bröd (någon mörk variant). Själv har jag undvikit surkål i snart 44 år, men häromdagen föll det sig så att jag köpte mitt livs första burk. Det kan mycket väl även bli den sista, tiden får utvisa. Jag öppnade burken igår och smakade lite försiktigt. Mer surt än kåligt skulle jag säga. Faktiskt väldigt surt.

Vad värre är - enligt etiketten ska allt innehåll ätas upp inom sju dagar efter det att förpackningen brutits. Say what?? Helt omöjligt, kan jag säga på en gång. Inte med mindre än att jag får magsår och frätskador i munnen. Och någon hjälp från Monsieur kan jag inte hoppas på. Surt är inte hans melodi. Såvida jag inte lyckas slå i honom att det är pizzasallad, för det äter han faktiskt då och då.

1 kg surkål på 7 dagar? Can I do it..?