Välj katt - när det är saligare att giva än att taga.

För dem som inte vill eller kan skaffa barn, är ju djur ett alternativ. Men som kattägare kan jag konstatera att även djur är ett livslångt åtagande (förhoppningsvis deras livslängd). Och tror man att man ska slippa enklare undan bör man nog omvärdera.

Att ha katt är som att vara fast i alla jobbiga barnåldrar i nära 20 år, utan någon förbättring eller ens utveckling åt något håll. Dessutom utan minsta förhoppning om att alla de uppoffringar man gör ska ge avkastning.

Blöjåldern.
En katt kommer aldrig att lämna sandlådan. Bokstavligt talat. När en bebis avancerar från blöjor, till potta, till att gå på toaletten själv så måste man som matte varje dag, år ut och år in rensa i baljan och byta kattsand.

Bebisåren.
Som kattägare blir man vanligtvis väckt varje natt i tjugo år. Är det inte matskålen som är tom, eller kattbaljan som är full, så är katten i största allmänhet uttråkad och tycker att matte ska vakna.

Trotsåldern.
Har ni någonsin hört talas om en katt som gör som man säger? För en katt är trots inte en ålder, det är en livsstil. Att i varje given situation kräva en sak och sedan vända helt och vilja motsatsen är en katts prerogativ.

Tonåren.
En katt sover hela dagarna och härjar halva nätterna. Hela livet. Den stänker kattsand över hela badrummet och kattmat över hela köket. Hjälper aldrig till, är generellt otacksam och tar noll hänsyn till andra.

Några barnbarn blir det inte heller, och inte kommer den besöka dig på ålderdomshemmet.

Så, nu vet du.