Min pojkvän är beroende av cola. Jag har försökt att få honom att sluta, men utan framgång. Enligt honom är det hans ensak vad han gör med sina pengar, och vad hälsan anbelangar mår han prima. Förstås. Och förstås hävdar han att han kan sluta när han vill, men han vill inte. Inte just nu.
För ett par år sedan testade jag själv, för att se what all the fuzz was about, och inom kort var jag djupt nere i coketräsket. Visserligen körde jag en lightversion, men ändå. Först när en läkare konstaterade att mitt missbruk påverkade mig väldigt negativt fann jag styrkan att sluta, cold turkey.
Nyligen fick jag ett återfall - jag tänkte att jag efter några månader utan sug var utom fara och att "en kan man ju ta". Men det funkade inte. Jag trillade dit big time och slutade inte förrän jag var alldeles skakig. Sedan dess har jag varit ren.
Värre är det med min sambo. För honom är coke hans största glädjeämne och en central del av hans identitet. Förhoppningsvis kommer det en dag då han också slutar, och jag hoppas att den dagen är nära antågande. För jag är sjukt less på att köket svämmar över av tomburkar, och jag hatar att panta. Jag känner mig som en alkis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar