Halleluja, nu har vi nytt ljus i badrummet.
Trogna läsare, som följt mina vedermödor sedan bloggens begynnelse i torsdags, vet ju att taklampan gick sönder förra veckan och att jag sedan dess tvingats beskåda mitt glåmiga, feberblanka, hålögda anlete i det brutala skenet från ett lysrör. Igår fick även Le Boyfriend den äran. När han väl förstod att det spöklika (enligt honom gulaktiga) ansiktet som dök upp snett bakom hans i badrumsspegeln tillhörde ingen mindre än The Love Of His Life, fick han bråttom iväg till affären. Där inhandlade han ett stycke glödlampa à 40 W och med en uppskattad livslängd på 30 år. Allt kunde ju ha varit frid och fröjd, om inte just den här glödlampornas Rolls Royce hade visat sig avge ett ovanligt starkt sken, jag skulle säga motsvarande 60 W. (Kan det vara så att det går inflation i Wattantal på samma sätt som i klädstorlekar?)
Så nu är det bara att uthärda de närmaste 30 åren, och kanske lägga på ett dämpande puder om man riskerar att springa på någon man känner i badrummet. Lila pigment ska tydligen neutralisera gula toner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar