Just nu surras det en del om de svenska tv-serierna Ettor och nollor samt Tjockare än vatten. (I hear words like "beauty" and "handsomness" and "incredibly chiseled features".) Jag har ännu inte sett någon av serierna, men ska göra ett försök när jag väl kommit över Gossip Girl. Jag är liksom inte redo att gå vidare än och lämna amerikansk glamour för svensk realism. (For the moment it's beyond my control.)
Ett program som dock står över alla tillfälliga förälskelser, som en påminnelse om hur verklig kärlek känns, är På spåret. Detta utomordentligt trevliga, kluriga och allmänbildande underhållningsprogram under ledning av Kristian Luuk och Fredrik Lindström är mitt och Monsieurs stora fredagsnöje - för att inte säga veckans höjdpunkt. Och då ska nämnas att medelåldern i hushållet (om man räknar bort katten) är 35 år. Själv ser jag ut som en fågelholk mesta tiden, men Monsieur är riktigt duktig. (Hans relativt unga och oförstörda hjärna har lyckats anpassa sig till det speciella påspårettänket - and he has tought his synapser well!)
Hur som helst, i näst sista avsnittet för säsongen framfördes Gnars Barkleys låt Crazy, av för mig okänd artist. Jag vill här ta tillfället i akt att promota en annan version, som hittills är min absoluta favorit.
Take it away, Lisa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar