It's F*cking Method Writing!!

Den här rubriken skrev jag egentligen som en ursäkt för att få posta nedan klipp från Partaj.

Men sen insåg jag att method writing faktiskt finns på riktigt, och att jag borde skriva något om det.



När jag blir stor vill jag bli författare. Hur stor jag måste bli är oklart. Kanske är denna blogg resultatet av min senaste viktuppgång, kanske fyra kilo till gör att jag vågar påbörja en novell? En roman blir det nog inte tal om för min del, jag är lite för fåfäng för det.

Anyways, när jag nu stötte på begreppet method writing tänkte jag att det kanske var min bag. Så jag googlade lite. Precis som i F*cking Method Acting!! innebär metoden att författaren ska hitta sin (eller förmodar jag karaktärens) röst inom sig. Berättelsen får sedan växa fram spontant utifrån vad karaktären kan tänkas hitta på, i stället för att karaktären ska agera enligt en förbestämd dramaturgi (om jag förstått det rätt).

Upplägget låter ganska soft tycker jag. Det stora problemet blir väl vilken av alla röster jag ska välja. (Fear not, jag har bara snälla röster som pratar och skojar med varandra. Lite som en barntillåten radioteater.) Kanske är det bästa att ha en audition där den som utmärker sig mest får möjlighet att medverka i historien om hens liv?