Starstruck!

Idag såg jag urtjusiga Camilla Thulin rasta sin hund på gräsplätten framför mitt hus. Sedan dess har jag försökt skriva ett inlägg till hennes ära, men är fortfarande alltför starstruck. Jag kom dock att tänka på en liknande incident som inträffade för 20 år sedan.

När jag var ung och bodde hos mina farföräldrar brukade jag och farfar tävla i vem som hade sett den kändaste kändisen under dagen. Jag hängde ju mest på Stockholms universitet, och där var det tunnsått med högkaratiga kändisar. Farföräldrarna däremot strosade dagligen runt på Söder och stötte på både Carl Anton (i Vita Bergen, för den som inte vet) och diverse medelålders tv-kändisar som jag nu glömt namnet på. Vid summeringen på kvällen var det därför mer regel än undantag att farfar fått ihop flest poäng.

På grund av åldersskillnaden var vi förstås inte alltid överens om vilken kändis som skulle anses vara mest känd, men eftersom farfar uppfunnit spelet så fick han också bestämma reglerna. Och han bestämde bland annat att Nils Poppe var den som var kändast av dem alla. I alla fall i Sverige. (Jag accepterade motvilligt.)

Trots dåliga odds för min del slumpade det sig ändå så att jag i slutänden vann tävlingen, och det med en sådan marginal att vi därefter lade ner den. Vändpunkten kom en dag när jag promenerade på Sturegatan. Framför mig gick det en ganska kort herre med hatt och käpp, och av doften att döma en cigarill i mungipan. Av någon anledning gav min kändisdetektor utslag, och när jag passerade kastade jag därför en synnerligen granskande blick på mannens ansikte.

Men dra på trissor, tänkte jag när jag kände igen honom. För det var ingen mindre är Erik Zetterström, även känd som Kar de Mumma. Författare till Två år i varje klass, Sigge Nilsson och jag samt en mängd kåserier och revyer. Starstruck var bara förnamnet.

Även farfar var märkbart tagen av mitt tillkännagivande vid middagen. Utan omsvep erkände han sig besegrad och förklarade tävlingen som avgjord en gång för alla. Här hade inte ens Nils Poppe någon chans.

Inom kort introducerade farfar istället en ny lek som han kallade "Jag kan sjunga om vad som helst". Den gick ut på att man skulle komma på låtar om i princip vad som helst, t ex frukostflingor.

Men det är en helt annan historia.

Kar de Mumma. Bild från Sverigesradio.se