Crazy People Detector.

Jag har med stigande ålder gått från att vara en väldigt oförsiktig till en alltmer harig person, rädd för en det mesta: att flyga, att åka bil, höga hastigheter, att vara ensam i mörker, knarkare, ormar, getingar, dammråttor. Som sagt, det mesta. Det jag är allra skrajast för är dock Crazy People.

Från den stund jag kliver ut ur porten och till dess jag åter är hemma, är min Crazy People Detector påkopplad och känner av omgivningen. En konstig blick, en ryckig gång, en häftig rörelse, ett mumlande. Allt sånt får mig att vända på klacken och gå i motsatt riktning.

På senare tid har jag emellertid känt att det är något begränsande att vara så harig. Jag har därför gjort små utbrytningar ur min comfort zone. Exempelvis har jag ensam och under kvällstid åkt tunnelbana från T-centralen inte mindre än två gånger i år. (Senast blev jag visserligen antastad av en tokstenad man, men jag behöll lugnet.)

Självklart inser jag att de personer jag har under uppsikt till 99,9 procent är harmlösa. Och kanske framstår jag själv som lite crazy ibland (jag kan också mumla, och till och med sjunga för mig själv på stan - typiskt misstänkt beteende). Men som jag ser det skadar det inte att vara på sin vakt. Utan spaning - ingen aning.