Yes box. Jag är definitivt en sån där "sensibelt begåvad" person som känner mycket mer - och lite bättre (!!!) - än de flesta. Intryck som går en icke-HSP förbi sugs in för bearbetning i mitt stundom överhettade känslomaskineri. (Ungefär som Professor Balthazars magiska maskin, med den skillnaden att det sällan kommer ut något magiskt.)
Tyvärr är högkänslighet ett ganska obra personlighetsdrag att skylta med annat än i sällskap med en annan HSP. (Vissa säger "överkänslig". Very rude.) Det är lite som jag föreställer mig att synska personer har det. Med sina fellow clairvoyanter/-audienter kan de chosefritt diskutera spöken över en fika. ("Asså, guuuud! Du anar inte vem jag såg härom dagen!" "Nämän, lägg aaaav! Är han död?? Vad saaa han??")
Men skulle de börja yra om spöken på jobbet vid kaffemaskinen så är det inte fullt så välkommet. (Trots att tanken på ett spöke inte är hälften så svindlande som att tid och rum en gång inte existerade.)
Själv skulle jag tycka att det var superspännande om någon berättade om sina spökpolare. Men jag vill helst inte se dem själv. I am way too sensitive.
 |
| Professor Balthazar. Bild från Wikipedia. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar