The Christillas pantar burkar som första klassens alkisar. Det var en insikt jag fick igår. Har inte tänkt på det tidigare.
Eftersom Monsieur dricker kopiösa mängder cola har vi alltid kopiösa mängder tomburkar i hemmet. Och för mig har det varit en självklarhet att panta dem. Inte för att det är så vansinnigt lukrativt, utan för att man bara gör det. Det säger farbröderna i Buena Vista Social Club, och då litar jag på det.
Men nyligen slog det mig att de enda vi någonsin ser vid pantmaskinen på Hemköp är diverse alkisar, hemlösa and the occasional pensionär. Var är alla svennebananpar? Dricker de inte cola? Eller pantar de helt enkelt inte burkar? Slänger de dem direkt i behållaren för metall i grovsoporna? Känner de att deras värdighet och bekvämlighet är värd mer är 50 öre per burk?
Efter en särdeles otrevlig och omständlig tomburksincident igår, som involverade en himla massa rännande, rinnande, trasiga maskiner, trippande knarkare med buttcracks and whatnot kände i alla fall både jag och Monsieur att vår tid som burkpantare är över. I fortsättningen tar vi hissen ner till källarens sopsortering istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar