I believe in Kroppen.

Min kropp är uppenbarligen betydligt smartare än min hjärna. Trots det arbetar den på i det tysta, utan krav på cred och rampljus. Kanske tänker den att det inte är någon idé att ens försöka göra sig hörd. Den existerar ju i ett samhälle där kroppar bara ska vara snygga och inte arbeta och hjärnorna får all uppmärksamhet.

Trots att kroppen är en till synes oviktig beslutsfattare, kan jag alltså konstatera att det är den som styr i det tysta. Hjärnan kanske manipuleras till att tro att den fattat beslutet eller planterat idén, eller så kanske den helt enkelt skapar den bilden för att framstå som strategen, men det är bara en efterhandskonstruktion. Och om besluten verkar dåliga skyller förmodligen hjärnan på sin oborstade kusin från landet (också känd som den dåliga karaktären med obefintlig impulskontroll). Men det är en högst orättvis beskyllning. Precis som hjärnan är kusinen bara ett instrument i händerna på den verkliga bossen - kroppen. 

Låt oss ta några exempel.

Jag har periodvis olika cravings. Äpplen har tidigare om åren varit en sådan. Kaffe förstås. Mörk choklad. Mjölk. Morötter. Ost. Apelsiner. En period åt jag extrasaltat Bregott direkt ut förpackningen. Kändes helt rätt då, men idag skulle det aldrig hända. Med undantag för cola och smågodis är detta olika begär som uppkommer ur ett verkligt fysiskt behov, såsom vitamin-, mineral- eller fettbrist. Så varför kämpa emot? Kroppen vet bäst. Många hjärnor (a.k.a. duktiga flickor) känner att det är olämpligt att ge den oborstade kusinen svängrum, den bör istället hållas i strama tyglar. Jag säger som Pretty Woman: "Big mistake. Huge."

Förutom olika cravings har jag numera - som trogna läsare vet - en fallenhet för maximal avkoppling när jag är off work. Tv-serierna avlöser varandra, utan krav på engagemang. Inte heller bryr jag mig om att städa/tvätta/träna/laga mat om jag absolut inte vill. Som nyfrälst kroppstroende vet jag att detta handlar om hushållning av energi, och återhämtning, för att undvika utmattning. Ingenting att skämmas för alltså, det är helt naturligt och till och med att rekommendera. 

Bevismaterial A: http://da.se/2015/05/vi-latar-oss-for-lite/

Andras hjärnor kan säkert tycka att den där Yours Truly är en latmask utan hobbies, men deras kroppar tänker nog: "Åh, om jag ändå slapp min slavdrivare till hjärna som inte fattar något! Om den inte börjar lyssna på mig snart så ger jag upp."

(Med allt detta sagt ser jag ändå fram emot den dagen då min kropp säger: "Yours Truly. Du ska få en ny craving, och denna craving ska vara tango." Jag känner nämligen att lite dans vore kul att blanda ut slappandet med.)

Brasklapp: Jag är medveten om att kroppen, hjärnan och kusinen inte riktigt fungerar så som ovan beskrivet. Men som författare tar jag mig friheter. This is fiction.