Jane Austerapi a.k.a Prozac + Austen = Prosten.

Jane Austen är som Prozac i mänsklig form, kan man säga. Om det fanns en Prozacman vore det en kvinna som var Jane Austen helt enkelt. Känner man sig orolig och lite låg så finns det ingen bättre meducin.

Själv brukar jag ta henne i filmformat, men det är en svagare dos som inte räcker så länge och måste fyllas på ofta. Vill man ha en hög och jämn dos är romanform att rekommendera. Det funkar lite som ett Prozacdropp.

Det senaste dygnet har jag närmast missbrukat Prosten (men det är lugnt, jag har hög toleransnivå). Sex timmar av Stolthet och fördom (the Firth edition) samt inte mindre än två versioner av Övertalning. Den senare är min favorit, men går dessvärre lite i moll och måste därför avnjutas i mindre doser om man inte är på topp. För att motverka den effekten har jag parallellt läst den utmärkta romanen Stolthet och fördom och zombier. Garanterad uppåttripp.

Jane Austen ftw.