När jag var barn skrev jag och min bästa kompis en deckare. Under två sommarlov när vi var runt 12 år satt vi böjda över en liten reseskrivmaskin och knapprade ner sida efter sida om två trillingsystrar (den tredje var i Halland på släktbesök), några hjärtlösa skurkar (och någon snäll men korkad), ett par virriga mostrar och lite annat löst folk (bland annat vi själva - very meta, very cameo) som letar efter ett försvunnet juvelskrin. En blandning av Tvillingdetektiverna, Ture Sventon och Carl Grimberg (historien spänner över 300 år och några av svenska folkets underbara öden).
En fantastiskt rolig och nervpirrande historia på det hela taget. Men inga pitoler.
Övertygad om dess förträfflighet gör jag med jämna mellanrum små försök att få manuset publicerat, men so far no luck. Det hävdas att viljan kan försätta berg. Men förlagsredaktörer rår den tydligen inte på.
 |
| Tvillingarna Klas och Göran med enerverande kussen Hubbe (Hubertus). |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar