Kyssande glass
Av: Hjalmar Glassberg
Han kom som en glass.
Vad bryr sig en glass om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid:
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och gullregnens månad.
Han kysste ditt öra, ditt hår.
Vad fäster en glass
sig vid, om han får?
På ögonen kysstes du blind.
Du ville, förstås, ej alls
i början besvara hans trånad.
Men snart låg din arm om hans hals
i gullregnens månad.
Från din mun har han kysst
det sista av motstånd som fanns.
Din mun ligger tyst
med halvöppna läppar mot hans.
Det kommer en glass och går:
och hela din världsbild rasar
för en fläkt från syrenernas vår
och gullregnens klasar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar