Som jag skrev tidigare har jag fallit hårt för kriminalserien Shetland (som utspelar sig på Shetlandsöarna). Jag har nog inte upplevt så starka känslor sedan Lewis (kriminalserie som utspelar sig i Oxford). Dessvärre kommer det ju bara ett avsnitt i veckan, vilket inte på långa vägar räcker för att mätta min hunger. Jag har därför tvingats dammsuga Netflix på liknande serier, som ska fylla tomrummet veckans övriga sex dagar, och då snubblat över kriminalserien Hinterland (som utspelas i Wales). Den får duga, tänkte jag och gav den en chans. Men jag blev gruvligt besviken.
Maken till ointressanta karaktärer och sopiga skådisar har jag då aldrig sett i en brittisk serie. Den manliga huvudpersonen och hans kvinnliga huvudkollega har var sitt uttryck. Mannens är sorgset kontemplerande och kvinnans sorgset förvånat. På det hela taget är Hinterland ett eländigt substitut till Shetland. Och jag känner mig - smutsig. Som jag kan tänka mig att man gör när man har en tillfällig och meningslös affär med någon för att fylla tomrummet efter den man egentligen vill ha. För varje avsnitt känner jag allt större avsmak och självförakt. Men efter några dagar är jag där igen, trycker på den där lättillgängliga playknappen och säger till mig själv: det här är sista gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar