Monsieur och jag tittade oförstående på varandra. Knappt hade flyget till New York passerat nollmeridianen förrän vi fick känna på språkförbistringens hårda verklighet.
"Krejps", tänkte jag, och sökte febrilt i ordförrådet. Kunde det vara en variant av grits, grynen som spelar en central roll i tidernas bästa film - Min kusin Vinny? Eller menade hon grapes, alltså vindruvor? Märkligt dock att erbjuda vindruvor som alternativ till omelett.
 |
| "Would you like some krejps?" |
Efter en kort överläggning föreslog Monsieur att hon kanske menade crêpes, vilket verkade mer rimligt.
"Oh, crêpes", sa jag och log lättat mot flygvärdinnan, varpå det var hennes tur att stirra tillbaka med tom och oförstående min.
Det var tydlig att vi inte skulle komma överens på den här punkten. En sällsynt variant av det klassiska fallet "toma:to" vs "tomejto". Jag fruktade att varken min skolengelska eller fantasi kunde möta de utmaningar vi nu stod inför. Tänk om vi i New York stötte på någon från Brooklyn? Eller Boston? (Båda områden med distinkt dialekt om jag inte är felinformerad.)
Det slutade med att jag valde omelett och Monsieur tog krejpsen. Det var mycket riktigt crêpes, men med äppelfyllning. Mer som en blandning av äppelkaka och crêpes. Kanske hette denna ovanliga blandning faktiskt krejps?
Brooklynbor säger saker:
Joe Pesci om magiska grits:
Snart åker vi dessutom till London, och där är utmaningarna om möjligt ännu större:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar