Kära Dator.

Det är inte långt kvar nu. Min älskade Samsung har kämpat länge, men för varje dag får den allt svårare att komma igång - och hålla sig igång. Om jag inte älskade den så mycket skulle jag låta den somna in, som en ren barmhärtighetsgärning. Men själviskt skjuter jag upp det ofrånkomliga.

Alldeles nyss trodde jag att den givit upp för gott. I tio minuter kämpade den för att starta upp systemet innan den plötsligt blev helt svart. Jag påbörjade omedelbart återupplivningsförsöken. Jag defibrillerade, gav konstgjord andning, skällde och grät (så där som man gör på film) om vartannat. Till slut meddelade jag Monsieur och katten att nu var det över. Samsung hade lämnat oss. 

Men tji fick jag.

Några minuter senare blinkade datorn till, lite yrvaket, och sakta startade systemet upp. 

That's my girl.

Liket lever. Sjuklig och vanvårdad. Sprucken mitt itu.