Häromdagen, när jag promenerade min vanliga väg till jobbet, råkade jag ut för något ovanligt. Plötsligt, mitt på Vasabron, uppmärksammade jag en ung dam, i sina sena tonår, som gick en bit framför mig. Det speciella med just denna dam var att hon tycktes ha glömt kjolen hemma. Jag blev självklart bestört, men van som jag är vid allehanda krissituationer insåg jag att det bästa för alla inblandade (utom möjligen för killen som gick precis bakom henne) var att ta tjuren vid hornen. Jag stegade ikapp henne, knackade henne på axeln och sade:
- Jag vill inte genera dig men du verkar ha glömt kjolen hemma.
Den unga damen tog av sig hörlurarna och tittade förvirrat på mig. Hon måste ha uppfattat något av det jag sa, för hon rättade till t-tröjan något (läs: drog ner den en centimeter), men verkade i övrigt inte det minsta orolig.
Jag insåg då att det som för en närsynt gammal tant utan glasögon tycktes vara ett par nylonstrumpbyxor i tjocklek 50 den, i själva verket var någon modern version av byxa, typ leggings.
Jag mumlade något ursäktande och fortsatte Vasabron fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar