Unna sig. (a.k.a. Med lite socker i botten.)

Nu har jag svävat mellan liv och död i fyra dagar: halsont, huvudvärk, muskelvärk, feber, frossa, hosta, snuva och som lök på laxen - öroninflammation i båda öronen. Just nu kan jag varken prata eller höra ordentligt.

Än så länge ser jag inte ljuset i tunneln (varken i ordets positiva eller mer ödesmättade betydelse) men jag vill gärna tro att det peakar idag. Som Churchill ungefär sa: It may not be the end, not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning. Jag kommer dessutom att byta taktik nu. Adjöss "halstabletter" (som ju egentligen bara är socker och ett par E-ämnen), bonjour vitlök och saltvatten (att gurgla sig med). Ont ska med ont fördrivas.

Men sen behövs det ju något gott att skölja ner medicinen med. Som Mary Poppins ungefär sa. Exempelvis lite nötsmör.