Web Editor In Black.

Varje dag på jobbet är en kamp. There are bugs everywhere, and it's my job to take them down. One by one. Skulle hela sajten krascha och behöva byggas om bit for bit så kan man ge sig på att buggarna överlever. De är livskraftiga. Inte ens en fullskalig nuclear meltdown kan ta kål på dem. Så ni förstår, det är ingen walk in the park direkt.

Men jag håller god min. När en kollega ringer och berättar om något fruktansvärt märkligt, ja nära på oförklarligt, som hänt på någon del av sajten, säger jag bara: "Ingen fara, jag fixar". Så drar jag på mig min svarta kostym (the last suit I'll ever wear) och beväpnar mig till tänderna. Och så tänker jag på min idol K och vad han en gång sa:

"There's always an Arquillian Battle Cruiser, or a Corillian Death Ray, or an intergalactic plague that is about to wipe out all life on this miserable little planet, and the only way these people can get on with their happy lives is that they do not know about it!"

När jag "fixat" "problemet" flashar jag givetvis kollegan med en neuralizer och berättar en lam historia om att jag glömt kryssa i en box eller något.

Me, taking care of a nasty bug.