Yours Truly klipper till.

Monsieur är en stilig kille, men gudskelov å tack ingen flörtis. När han för några månader sedan blev skamlöst raggad på av sin hårfrisörska beslutade han sig för att byta salong - istället för att "ringa henne" som hon ville. (Akta dig du - jag vet var du jobbar.)

Anyways, eftersom Monsieur är lika företagsam som han är flörtig så letade han aldrig rätt på någon ny salong. När nackhåret ett par månader senare flödade som ett vattenfall över skuldrorna föll det därför på Yours Truly att rycka in and save the day. Och det gjorde jag med den äran, om jag får säga det själv. Ingen Björn Axén-nivå direkt, men han blev i alla fall inte skamklippt.

Skamklippt var dock något som jag ofta blev som barn. Innan min mor blev så kallad hemmafru hade hon utbildat sig till hårfrisörska, och nu var jag hennes enda kund. Som de flesta små flickor ville jag ha långt hår, men det ville inte hon. Så fort mitt hår hade växt några centimeter var hon där med saxen och fagra löften om att hon bara skulle klippa topparna. Men för varje gång som lockarna skalades av ner till hårroten blev jag allt svårare att övertala. Någon gång i mellanstadiet bestämde jag mig för att det fick vara nog.

Ja, detta var historien om hur jag tillbringade hela min barndom som snaggad pojkflicka. Mot min vilja, might I add - det finns säkert gott om flickor som vill vara kortklippta.

"Neeej!! Nu klippte du så där kort igen!!"