Jag har tagit dig för givet alltför länge, och jag skäms över min arrogans. Jag har bokat pass och lovat komma, men inte dykt upp. Och om jag dykt upp har jag inte varit riktigt närvarande, utan haft tankarna på annat. Jag har prioriterat allt möjligt före dig - jobb, vänner, internet, tv.
Till slut fick du (helt förståeligt) nog och meddelade att jag inte längre var välkommen. Jag blev chockad och kände mig helt tom inombords. Vi har ju trots allt haft en relation i säkert tio år, och även om de senaste åren inte har varit så passionerade har jag aldrig trott att vi skulle bryta helt.
Under tiden som vi inte setts eller hörts alls har jag insett en sak - jag vill att allt ska bli som förr! (Det är som de säger - man saknar inte kossan förrän båset är tomt. Inte för att jag liknar dig vid en kossa, absolut inte!)
Jag ber dig därför att ge mig en ny chans. Du ska inte behöva ångra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar