Alltså, vilket DRAMA som utspelade sig här under gårdagen (f.ö. min första semesterdag)! Förutom avsaknaden av en död kropp var det ett sommarmysterium värdigt vilken som av kusinerna Tom och John Barnaby i Midsomer. (John är min favorit.)
Jag var alltså i färd med att ta mig till affär'n för att köpa mig lite matvaror, när jag upptäckte att mitt bankkort var borta. SPÅRLÖST borta. Men inte nog med det. Mitt internationella ID stod inte heller någonstans att finna. Jag kände mig naken. EXPOSED. För att inte säga medellös.
I ett försök att kartlägga mina senaste dagar, och på så sätt få klarhet i när jag senast såg dessa kort, gick jag tillbaka i tankarna. Det var en mödosam resa. Ödeland varvades med snårskog. Till sist landade jag i en Ica-butik där jag som i en dröm såg mig själv lägga tillbaka korten i bakfickan på mina väldigt pösiga byxor ("något att växa i"). Rena drömmen för en fingerfärdig ficktjuv. I snapped out of it och ringde omedelbart Polisen och Banken för att spärra och ha mig. Episoden på Ica ägde rum i lördags kväll, så jag hade ingen tid att förlora.
Men som i de flesta fall; just när man tror att man har det, kommer ny information som kullkastar allt. Så även i detta fall. Några timmar senare hittade jag (de nu spärrade) korten i bakfickan på ett par andra byxor.
They were lost, but now they are found! Halleluja!
The End.
(I alla fall på den historien. Men kanske återkommer jag med en berättelse om ett annat kort - ett kort som var spärrat, but now is alive!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar