#SOTW

SOTW = Surprse Of The Week. Eller som jag brukar säga: Veckans Överraskning. (Kan även vara Dagens Överraskning, SOTD, under perioder då det händer lite mer.)

Denna veckas SOTW är i alla fall att jag mot alla odds fastnat för serien The Killing. I did NOT see that coming. Jag står knappt ut med Kinnamans tillgjorda gangstatugg i falsett, kollegans uppfuckade känsloliv, en hel drös karikerade karaktärer och diverse galenpannor som tar lagen i egna händer och slår halvt ihjäl olika misstänkta gärningsmän. Och trots att man inte ens efter en säsong och 13 avsnitt fick veta vem som gjorde det, utan var tvungen att se ytterligare en säsong med 13 avsnitt innan det var över, har jag faktiskt njutit av varje avsnitt. Go figure.

Yo, wazzup little man?

The cat always pukes twice.

I alla fall är det kutym för Minea. Så när jag kommer hem och ser en vomit på golvet kan jag vara helt säker på att det finns en till någon annanstans i lägenheten. Men var? Det är det jag inte vet. Lite som att gå på skattjakt fast tvärtom. Kanske mer som att gå på tigerjakt? Jag smyger runt, spejar och sätter försiktigt ner fötterna. Och så plötsligt - där är den. I all sin prakt. Vomit nummer två. Jag kan pusta ut, hämta hushållspapper och torka upp.

Shoe Lover.

Monsieur är en riktig shoe lover. Igår utspelades följande scen A Casa Christilla:

Monsieur: Vet du hur många skor jag har köpt i år?

Jag: Fem?
Monsieur: Sex. Och då har jag ändå inte köpt alla skor jag behöver. 

Jag: Vad behöver du mer?

Monsieur: Ett par snygga gympaskor och ett par vanliga skor som jag kan ha när jag har bråttom till tåget.

Ja, som sagt. En riktig shoe lover har inte bara olika skor för olika outfits eller sociala situationer, utan även för olika promenadhastigheter. Vill man vara lite lagom uppklädd och behöver gå raskt till tåget, ja då kan man givetvis inte ha samma skor som om man vill vara lite lagom uppklädd och gå i normalt tempo till tåget.

Fattar ju vem som helst.

Berlutis kvällstoffla "A Casa". Perfekt för att hasa sig mellan soffan och kylskåpet.
Bild från berluti.com.

The heat is on.

Idag har jag vädrat mina bleka och fnasiga ben på Mariatorget. Not my proudest moment. Satt dock mest i skuggan för att inte avlida av hettan, så jag vet inte hur mycket sol de fick. (Gud vad jag längtar efter en dag av regn och svalka!) Nästa sommar ska jag nog inleda med en vecka i solen så jag vågar visa mig utomhus i kjol resten av semestern. 

Snygg klänning? Äsch, den här gamla trasan. Sitter som en säck.

Har flyttat mig in i skuggan och betraktar Tor.

Ikväll blir det ytterligare en säsong av Peep Show. Lysande serie full av oneliners och användbara uttryck, som "soak up the bad feeling like a hate sponge".

Måste för övrigt ge Monsieur lite cred - han är som en blodhund vad gäller att spåra upp bra serier. De flesta är jag skeptisk till från början men byter sedan inställning, t ex: Eastbound & Down, Curb Your Enthusiasm, Derek och nu senast Peep Show. 

Semesterplaner.

Det blir sällan som man tänkt sig, konstaterar jag. Som vanligt ägnar jag mina lediga dagar åt tv-serier och Facebook istället för bokbildning, formtoppning och utomhusaktiviteter i solen.

Har dock funnit en själsfrände i Mark från tv-serien Peep Show (säsong 3, avsnitt 4):

"Blitzkrieg" i fem timmar,
så här skulle det inte vara.

En semestervecka. Jag skulle läsa
om Romerska republiken och banta.

Är det här roligt? Vet inte.
Jag måste klara den här nivån -

- läsa de där, göra några sit-ups
och lära mig spela klarinett.

Livet på landet.

Igår var jag ute på landet och hälsade på lite släkt. Åh, ljuvliga grönska och hav! Ljuvliga frid! Jag älskar att semestra på landet, men tyvärr händer det nästan aldrig. Min närmaste kontakt med naturen under sommaren är vanligtvis Mariatorget, där the occasional skvätt från fontänen med lite god vilja påminner om stänk från havet.

Men gårdagens undantag var i alla fall en lisa för själen. Som en utsvulten frossade jag i sol, hav och sandkornig picknickmat (kaffebröd och solvarm saft). Resultatet blev solsting, ett extra kilo och ett ilsket födelsemärke på ryggen.

Mineas sång (a.k.a. Innergårdsblues)

Melodi:
Du käre lille snickerbo

Text:
Du käre lille innergård här kommer jag igen
Nu är det bråttom kan du tro, nu är det klippt igen

Innergården hopp fallera å innergården hopp fallerej
är bra att ha hopp fallera för stackars mig - hopp fallerej

Till innergården ränner jag när det är nåt jag gjort
Men matte löper också bra fast inte lika fort

Innergården hopp fallera å innergården hopp fallerej
är bra att ha hopp fallera för stackars mig - hopp fallerej

Det får bli slut med mina hyss har matte sagt ifrån
Jag gjorde ett alldeles nyss som visst tog knäcken på'n

Innergården hopp fallera å innergården hopp fallerej
är bra att ha hopp fallera för stackars mig - hopp fallerej

Du käre lille innergård vad jag är glad åt dig
Här sitter jag i lugn och ro och bara vilar mig

Innergården hopp fallera å innergården hopp fallerej
är bra att ha hopp fallera för stackars mig - hopp fallerej.

The Cataway - Rymmaren II: Try Harder.

Igår kväll var det åter dags för ett rymningsförsök i samband med husses och mattes tvättande. Och jag säger bara succeeeess!

Någon hade lämnat dörren till gården öppen, så jag drog rakt ut i becksvarta natten. Hatte och fnatte sprang runt där och ropade och lockade medan jag gömde mig under en buske. Ha! Där fick de för.. ja, för att de stänger in mig i lägenheten. I need to run wild, like the wind!!

Till slut gav de upp och insåg att de inte kunde fånga mig. Matte kom ut med min korg och mat - AS IF! Det här är ingen lam sleepover i tält på grannens tomt, ville jag jama. This is the real deal. Jag under stjärnorna, liksom. Blir jag hungrig fångar jag en råtta.

När de till slut gått upp och lagt sig fortsatte jag att utforska gården. Det finns en trång passage som matte brukar hindra mig från att gå in i, men nu när hon inte var där passade jag på. Tyvärr fastnade jag, och sen blev jag sittande där resten av natten tills matte kom på morgonen. (Och när jag satt där kom jag på att det hänt två gånger tidigare.)

Men eftersom jag har en hjärna stor som en valnöt och ett minne som en guldfisk glömmer jag nog det till nästa gång husse och matte tvättar och det är dags för en ny rymning. Jag tänkte kalla den The Cataway - Rymmaren III: Nobody puts Cat in a corner.

Min idol och min livsfilosofi.

Zelig?

Halvvägs in i säsong 2 av Hemlock Grove får jag, lika plötsligt som överraskande, ett ofantligt sug efter blodpudding.

Lättpåverkad? Anpassningsbar?

Öppet brev till mitt gymkort.

Kära SATS-kort,

Jag har tagit dig för givet alltför länge, och jag skäms över min arrogans. Jag har bokat pass och lovat komma, men inte dykt upp. Och om jag dykt upp har jag inte varit riktigt närvarande, utan haft tankarna på annat. Jag har prioriterat allt möjligt före dig - jobb, vänner, internet, tv. 

Till slut fick du (helt förståeligt) nog och meddelade att jag inte längre var välkommen. Jag blev chockad och kände mig helt tom inombords. Vi har ju trots allt haft en relation i säkert tio år, och även om de senaste åren inte har varit så passionerade har jag aldrig trott att vi skulle bryta helt. 

Under tiden som vi inte setts eller hörts alls har jag insett en sak - jag vill att allt ska bli som förr! (Det är som de säger - man saknar inte kossan förrän båset är tomt. Inte för att jag liknar dig vid en kossa, absolut inte!) 

Jag ber dig därför att ge mig en ny chans. Du ska inte behöva ångra det.

Yours Truly's tips på tv-serier.

Yes, ni läste rätt. Mitt bland alla spirituella djupsinnigheter kommer här plötsligt något så banalt och profant som "tips på tv-serier". Men jag känner att det är min skyldighet att dela med mig av allt som kan vara en källa till glädje. So, here it goes. I alfabetisk ordning. Några gamla godingar och några nya fräschingar som jag har sett på senare tid (listan uppdateras då och då). Nästan alla tillgängliga på Netflix eller HBO Nordic (med reservation för att de plockats bort).

30 Rock (HBO Nordic)
1992 (HBO Nordic)
Brideshead Revisited (DVD)
Broadchurch (Netflix)
Carnivàle (HBO Nordic)
Curb Your Enthusiasm (HBO Nordic)
Derek (Netflix)
Downton Abbey (Netflix)
Eastbound & Down (HBO Nordic)
Game of Thrones (HBO Nordic)
Girls (HBO Nordic)
Gomorrah (HBO Nordic)
Gossip Girl (Netflix)
Hemlock Grove (Netflix)
Herrskap och Tjänstefolk - original (DVD)
Herrskap och Tjänstefolk - uppföljare (Netflix)
Homeland (Netflix)
House M.D. (DVD)
I, Claudius (DVD)
Jeeves & Wooster (DVD)
Mad Men (Netflix/HBO)
Peep Show (Netflix)
Penny Dreadful (HBO Nordic)
Romanzo Criminale (DVD)
Seinfeld (DVD)
The Fall (Netflix)
The Sopranos (HBO Nordic)
Tinker, Tailor, Soldier, Spy (Netflix)
True Blood (HBO Nordic)
True Detective (HBO Nordic)

Lycka är..

.. att komma hem efter svettig promenad och inse att man faktiskt HAR kommit ihåg att frysa nya iskuber. :)

Yay!

Drama kring försvunnet kort.

Alltså, vilket DRAMA som utspelade sig här under gårdagen (f.ö. min första semesterdag)! Förutom avsaknaden av en död kropp var det ett sommarmysterium värdigt vilken som av kusinerna Tom och John Barnaby i Midsomer. (John är min favorit.)

Jag var alltså i färd med att ta mig till affär'n för att köpa mig lite matvaror, när jag upptäckte att mitt bankkort var borta. SPÅRLÖST borta. Men inte nog med det. Mitt internationella ID stod inte heller någonstans att finna. Jag kände mig naken. EXPOSED. För att inte säga medellös.

I ett försök att kartlägga mina senaste dagar, och på så sätt få klarhet i när jag senast såg dessa kort, gick jag tillbaka i tankarna. Det var en mödosam resa. Ödeland varvades med snårskog. Till sist landade jag i en Ica-butik där jag som i en dröm såg mig själv lägga tillbaka korten i bakfickan på mina väldigt pösiga byxor ("något att växa i"). Rena drömmen för en fingerfärdig ficktjuv. I snapped out of it och ringde omedelbart Polisen och Banken för att spärra och ha mig. Episoden på Ica ägde rum i lördags kväll, så jag hade ingen tid att förlora.

Men som i de flesta fall; just när man tror att man har det, kommer ny information som kullkastar allt. Så även i detta fall. Några timmar senare hittade jag (de nu spärrade) korten i bakfickan på ett par andra byxor.

They were lost, but now they are found! Halleluja!

The End.

(I alla fall på den historien. Men kanske återkommer jag med en berättelse om ett annat kort - ett kort som var spärrat, but now is alive!)

Ägg och sill.

Kokt ägg, inlagd sill och kaviarsmörgås. Det är gott, det. Men ingen smekmånadsmat kanske. (Möjligen om båda äter samtidigt.)

Ministry of Funky Walks.

En f.d. kollega sa för länge sedan att jag har en funky gångstil. Lite som en sjöman eller hiphoppare. (Själv tycker jag att den påminner mest om Jar Jar Binks "gunga style".)

Att gå funky kräver inte bara medfödd talang, utan även rätt outfit. Höga (men stabila) stövelklackar i kombination med byxor eller stretchiga kjolar innebär bäst förutsättningar för att ta ut steglängden ordentligt och ger samtidigt det där naturliga gungandet. Tighta, knälånga pennkjolar i stumt material fungerar däremot inte alls för en funky walker.

Korta trippande steg är dessutom inte förenligt med min personlighet. Inte heller det där slingrande höftvickandet som för min del uppstår när jag försöker gå snabbare än vad outfiten tillåter. Möjligen skulle det gå att få upp hastigheten något med knäleder som är överrörliga, alltså minst 45 grader. Någon funky walk blir det dock inte tal om, men kanske en silly.

Summer holiday!

Ahh.. Idag börjar sommarlovet! Take it away DeeJay Sven!

Doublebrow.

När kajalen varje kväll återfinns som ett streck under ögonbrynet, då vet man att man börjar få hängande ögonlock.

Kanske ska jag börja sminka mig som Twiggy, då verkar det i alla fall medvetet. Gammal eller stylish - who can tell?

Twiggy-make. Två strategiskt placerade kajalstreck under ögonbrynet.

Vampyrer på film.

Då och då blir jag helt besatt av en tv-serie och uthärdar knappt när den slutar för säsongen. Ibland är det en enskild skådespelare som jag kärar ner mig i och måste se allt med. I fallet med serien Penny Dreadful är det en kombination.

Serien är full av bra och välcastade skådisar (varav minst tre från olika Bond-filmer). Allra bäst är Eva Green som har den kvinnliga huvudrollen som Draculas stora (obesvarade) kärlek. Maken till mimik har jag aldrig skådat, måtte hon hålla sig borta från botox och sånt.

Eva Green som Vanessa Ives.

I måndags visades säsongens sista avsnitt, och i ett försök att lindra min abstinens såg jag igår filmen Franklyn. På pluskontot: Eva Green OCH Sam Riley (Control) vilket var en positiv överraskning. På minuskontot: Ryan Phillippe. Kanske ser jag idag Kingdom of Heaven med Eva och Orlando Bloom. (Att spela mot henne verkar vara the kiss of celebrity death. Både Ryan och Orlando känns lite last season, if you ask me.)

Men båda dessa filmer känns som att suga på en Blend Menthol om man är van vid Dunhill. (Inte för att jag röker, men jag tror det är så det känns.) Jag förmodar att jag bara får bita ihop till på måndag då andra säsongen av Hemlock Grove släpps. Alla avsnitt på en gång, lagom till att min semester börjar. Vältajmat, sa Bull. (Eller var det Bill kanske? Bill Skarsgård.)

Lat(r)in.

I takt med att Monsieurs läkarstudier fortskrider blir det allt svårare att förstå vad han säger.

Igår kväll berättade han exempelvis upprört om högen fekalier som han sett på gatan där vi bor. Möjligen feces hominis. Kanske någon från krogen mitt emot med akut behov av att defekera. (Eller kanske en stor canis lupus passing by.)

Ja ni förstår, vårt liv är inte enbart glamour.

Väderroulette.

Jag är en rätt äventyrlig tjej. Okända farvatten. Nya utmaningar. Äventyr. Det är som godis för mig. Jag bara måste ha det, och helst inte bara på lördagar.

För att få lite spänning i vardagen har jag under sommaren börjat en ny katt och råtta-lek (om inte med döden så i alla fall med ohälsan): Väderroulette.

Varje morgon klär jag mig helt på måfå, utan att kontrollera vädret eller lyssna på dagens prognos (sånt är för fegisar, svennebananer och modeslavar). Chansen att jag klär mig rätt är ungefär en på sex, det är alltså en farligare sport med högre insats än vanlig s.k. rysk roulette. Inget för vem som helst. Endast för förryckta.

Paris, je t'aime.. moi non plus.

Ja, nu har ni fått lite inblick i Christilla von Münchhausens senaste äventyr och det är dags att lämna resan bakom oss. Mot nya, spännande bloggämnen!

Men först några snapshots från de första dagarna i romantiska Paris.

"Vi är i Paris och du bara läser om fotboll. Jag vill umgås!"

Inget hänglås för oss. Romantik och skavsår är inte förenligt.

Ahmed och Katja. Två medlemmar av detta träds stamfolk.

Apéro: kir och pastis.

Efterrätt: gigantiska makroner.

Monsieurs nya replik när han vill slingra sig eller byta ämne.