Big game player.

Ibland, när jag känner mig dålig och jämför mig med alla som verkar bättre, tänker jag att jag i alla fall var bäst en gång.

Jag i grönt, i mitt livs form, satsar på guld.

Jag är kanske en sån där big game player, en spelare som är bra i de stora matcherna.

Man vet att man har problem med tandsten när...

...tandläkaren lyckas skrapa fram en helt ny och väldigt framträdande glugg.

The Queen of Tooth Gaps.
(Förevigad av Karim Sadli för franska Vogue.)

Dirty Weekend.

Det är väldigt sällan skönlitteratur gör intryck på mig. Delvis beror det nog på att jag läser ganska få böcker, delvis på att jag har rätt höga krav (vill jag gärna tro). Jag är alldeles för rastlös för att lägga tid på en halvdan bok. En halvdan film är inte lika illa, då kan man i alla fall fila naglarna eller göra något annat produktivt under tiden. Bokläsning lämpar sig synnerligen dåligt för multitasking.

En av de böcker som ändå fastnat i mitt medvetande är Dirty Weekend (En jävla helg) av Helen Zahavi. Boken handlar om Bella som "vaknade en morgon och visste att hon fått nog". Nog av män som tar sig friheter, trakasserar och hotar. Och nog av att vara rädd.

Nu var det ju 20 år sedan jag läste den, men plötsligt kom jag att tänka på den häromdagen. I wonder why. (Nä, jag vet varför. Men jag är inte rädd, just sayin. Inte heller är jag våldsbenägen.)

Tunn bok med provocerande korta meningar. I like.

PS. Är jag den enda som instinktivt vill skriva "härom dagen" istället för "häromdagen" eller "här om dagen" som tydligen är det korrekta?

PPS. Ska ej förväxlas med filmen Dirty Weekend, starring Matthew Broderick, som kom 2015. 

Barnvagnar är hårda. Hälsenor mjuka. Kör försiktigt!

Här kommer ett inlägg som jag skrev i somras. Dock vågade jag inte publicera det då jag insåg att jag skulle bli paria bland alla småbarnsföräldrar. Men i det nya medieklimatet, där obekväma sanningar som tidigare mörkats nu får flöda fritt, tar jag bladet från munnen. I värsta fall skyller jag på trafikpolisen.

Så. Det finns tre kategorier av människor som jag har återkommande biffar med. Cyklister, Ryggsäcksbärare och Barnvagnsdragare. (Mer om det gåtfulla ryggsäcksfolket här.)

De två första har jag nog redan beklagat mig över i tidigare inlägg, men rest assured - fler inlägg will follow. Denna gång vill jag istället uppmärksamma den terror som vissa Barnvagnsdragare utsätter sina medmänniskor för. (Inte mina barnvagnsdragande vänner förstås, de uppträder oklanderligt. Men många andra.)

Barnvagnar är hårda. Jag förstår därför frestelsen att använda sin barnvagn som murbräcka i folksamlingar. Det är så lätt att utan risk för sin egen eller barnets hälsa meja ner allt i ens väg, och fellow citizens som månar om sitt fysiska välbefinnande kliver om möjligt åt sidan.

Men barnvagnshugg går igen. Om några år är det kanske ett bittert barnvagnsoffer med söndertrasade hälsenor som i kamikazestil kör sin permobil rakt in i en okoordinerad samling småttingar. (Inte jag förstås, jag uppträder oklanderligt. Men kanske andra.)

Kvinnan på bilden har inget med texten att göra.
Bild från Gelwel.se.

Desivon FTW!

Trots min höga ålder drabbas jag regelbundet av dålig hy. Och trots min långa erfarenhet av att det alltid slutar illa att pilla, kan jag inte låta bli. (Om Gud inte ville att jag skulle klösa, varför då: 1. Ge mig fingrar 2. Ge mig naglar?)

Så, när jag senast befann mig i denna situation och hysteriskt letade efter något antibakteriellt att minimera skadan med, hittade jag en bortglömd flaska desivon i badrumsskåpet. Beggars can't be choosers, tänkte jag och baddade lite. 

Nästa morgon vaknade jag ångerfull, men vid liv. "Jag får vara glad att huvudet sitter kvar och inte visar tecken på kallbrand", tänkte jag medan jag hasade mig ut till badrummet för tvagning och sminkning. Men döm om min förvåning när jag i spegeln mötte ett nära på flawless face! 

Inte långt därefter lyckades jag pilla sönder ett nagelband. Även sådant brukar resultera i en utdragen och smärtsam infektion, varför jag testade om desivonet kunde råda bot även på detta. Svaret, mina vänner, är ett rungande JA! 

I have struck gold!

Som de flesta människor som passerat 40 lider jag av en del krämpor och kroppsligt förfall. Men nu har jag återfått hoppet. Tänk om desivon hjälper mot rynkor, underbenseksem och hallux valgus också? Och - om brukad invärtes - mot dåligt minne och lårbenshalsfraktur? 

Mirakelmeducin!

Mystery solved.

Tusen och en natt.

Läste precis om den sibiriske tigern Amur och hans något otippade vänskap med geten Timur.

Man frågar sig ju hur tigerns tilltänkta middag ens lyckades överleva första natten, men jag gissar att Timur tog till ett gammalt beprövat knep. Nämligen att berätta historier med schyssta cliffhangers. Är man en uttråkad djurparkstiger kan man nog uppskatta lite underhållning.





Självklart har duon ett eget instagramkonto.

Unfinished business.

Herregud! Jag konstaterade nyss att jag har inte mindre än 72 påbörjade blogginlägg, vissa bara namngivna och andra helt färdigställda men inte publicerade. Jag skyller på följande personlighetsdrag: rastlös och självkritisk.

Ett annat drag jag har är att jag avskyr slöseri och älskar återvinning. Kan INTE slänga mat, måste äta upp ALLA rester. I samma anda kommer jag nu att noggrant gå igenom dessa 72 utkast och sortera dem efter konstens alla regler: inlägg som med några småjusteringar kan publiceras redan nu; inlägg som garanterat kommer att användas så småningom, men som för närvarande kan packas ner och ställas upp på vinden; samt inlägg som är bortom räddning - en impulsiv idé som inte kommer funka, varken nu eller om fem kilo.