Kattens tid. (Och plats.)

Det här med egentid är ju superviktigt. Jag läste en gång att hemligheten med ett lyckat förhållande är att man kan vara ensam tillsammans. Sen skadar det säkert inte om man någon gång då och då faktiskt får vara ensam i ensamhet.

För Christillas del är det vanligtvis inget problem. Monsieur är kvällsmänniska och Yours Truly morgonpigg, vilket ger mig egentid på morgnar (på helgerna fram till cirka halv två) medan han får nätterna för sig själv.

Värre är det för katten. Hon får liksom ta det som blir över. Och säg den katt som nöjer sig med det.

Sen har vi ju det här med egenspace. När man bor i en 1,5:a finns det inte så mycket utrymme att spela med, men vi har lyckats muta in tydliga områden för var och en. Madame Truly (jag) har paxat boudoiren (sängen) medan Monsieur har matsalen (matbordet) som sitt revir. (Lite märkligt med tanke på att det går tvärtemot allt vi står för. Å andra sidan ligger kylskåpet, spisen och skafferiet nästan i sovrummet.)

Katten har för sin del lagt beslag på salongen (soffan). Salongen är förstås till ytan lika stor som både matsalen och boudoiren, och katten rätt mycket mindre är både Madame och Monsieur, men så är det. En tredjedel av lägenheten tillhör henne, och det är inget någon av oss kan göra något åt.

"Soffan är min, och makten och härligheten i evighet. Jamen."