Nyligen såg jag samtliga avsnitt av serien i ett sammanhängande GG-maraton och nu är jag mig inte längre lik. Från att aldrig ha ägnat minsta intresse åt mitt utseende och framtoning, plågas jag nu av en förtärande längtan efter att (liksom Lily van der Woodsen) sväva fram sval och elegant, klädd från topp till tå i exklusiva designerplagg och med juveler skramlande kring armar och hals.
Min förvandling är chockerande. Men trots att begäret har fördunklat mina sinnen, har jag inte helt tappat kontakten med verkligheten. Livet som välbärgad fashionista på Upper East Side må vara utom räckhåll - liksom det som crime solving akademiker i Oxford eller aristokrat i Yorkshire - men så länge det finns film finns det hopp.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar