Kommissarie Truly och fallet med de försvunna Finn Crisp-kalorierna.

Jag är en brödmissbrukare, det vet alla som känner mig. (Jag är uppvuxen på ostmackor, smörkakor, Start och mjölk. Socker, Gluten och Laktos är mina homies. Mina vapenbröder. Jag ska skriva en bok om oss när jag blir stor. "Snabba cals" eller "White trash" ska den heta.)

Anyways.

Häromdagen hade jag en sammandrabbning med ett paket Finn Crisp. (Åååh, han trodde han var så himla hård och tuff. Men jag gav honom en rejäl omgång. Mosade honom i några tuggor och sen rakt ner i kakhålet. Inte så kaxig nu skulle jag tro.)

Anyways.

När jag satt där kolhydratsstinn och jäste, kastade jag en slö blick på innehållsförteckningen. Undrar hur många kalorier den där bad boyen innehöll, tänkte jag. Men det jag såg skakade mig i mina grundvalar. Vet detta: Något är fel - mycket fel - i Finn Crisp-fabriken. 

Förpackningen innehåller 200 gram à 339 kcal/100 g. Det innebär 678 kcal i hela paketet. Visserligen var paketet i det närmaste tomt när jag började min räkneövning, men med Guds hjälp och en tandborste* (och ett bra ögonmått) lyckades jag uppskatta antalet brödenheter i förpackningen till minst 40. Det innebär som högst 17 kcal per enhet. Och det är nu mystiken tätnar. Enligt förpackningen ska det nämligen vara 22 kcal per enhet. Vafalls!? Vart tog de resterande 5 kcal/enhet vägen? 

*Slutklämmen i en mycket spännande och helt sann historia som jag får berätta en annan gång.

Exhibit A.

Monsieurs Entrecôte-index.

Jag och Monsieur är ett riktigt stugsittarpar. Kväll efter kväll sitter vi i varsitt rum med varsin dator. Jag betar av tv-serier på löpande band och han surfar på skosajter. Men ibland tittar vi upp från våra skärmar och konstaterar att nu är det dags att lämna lägenheten och gå på stadens gator som vanliga människor. (Som Fantomen, men utan hatt.) Han tar på sig finskorna, jag hänger på mig lite juveler och så går vi på lokal (=restaurang).

Eftersom Monsieur är en inbiten köttätare väljer han alltid den största köttbiten han kan hitta på menyn. I 9 fall av 10 husets entrecôte. Och betyget på restaurangen sätts helt utifrån kvaliteten på sagda entrecôte (eller the occasional ryggbiff eller oxfilé). So, without further ado kommer här Monsieurs svenska Entrecôte-index so far (han kallar det index, men egentligen är det bara en ranking):

Aubergine

Daphnes

Riche

Strandvägen 1

Zink

Cloud Nine

Texas Longhorn
Delikatessen

Tures 

Söders Hjärta

Sturehof

Entrecôte nr 3. Ryggbiff nr 4. Oxfilé nr 5.

Benny Hill Theme.

Monsieur har drabbats av Benny Hill-feber. Varje kväll lyssnar han på Benny Hills signaturmelodi i olika versioner på Youtube. Han hävdar också att det vore en perfekt signaturmelodi för mig, om jag hade någon. (Till exempel när jag springer fram och tillbaka mellan kylskåpet och sängen. Eller när jag försöker fånga katten när vi ska åka till Norrtälje.)

Tydligen finns det en Benny Hill Signaturmelodi Fan Club på Youtube som anser att låten funkar med allt. Till exempel Matrix.

Gisele. She's not all that.

Jag läser Bitter Blondins uppdatering om vad som hänt i världen och förfasas över att Ben Afflecks ökända barnflicka även (enligt spekulationer) haft en affär med Tom Brady, aka Gisele Bundchens make. Alltså, honestly.

Mina upprörda tjut får Monsieur att vakna från sin morgondvala och när han fått själva basfakta klart för sig spanar han in min bildsökning på Google.

Domen blir inte nådig. Barnflickan ser ut som "vilken Stockholmstjej som helst" (osäker på vad det innebär och vågar inte spekulera), men hon är ändå snyggare än Gisele som enligt utlåtande "inte ser något vidare ut". Själv toppar jag listan, försäkrar Monsieur.

So, there you have it:

1) Yours Truly
2) Barnflickan
3) Gisele Bündchen

Det är mest fjädrar och löshår.

Latmasken - den nya superparasiten.

Häromveckan såg jag en löpsedel med orden trött, tjock och dold sjukdom. Jag kände mig genast träffad och undrade nervöst vad det var för åkomma jag kunde ha.

Texten handlade om den fruktade parasiten Staphylococcus Lathmascus. Inte så smittsam, men mycket svår att bota. Den är inte direkt ärftlig, men miljön kan ha viss inverkan på sjukdomsutvecklingen. Ofta föds man med anlag (en liten larv) som sedan växer till sig (de växer snabbare på sockerrik kost) och slutligen har man en fullfjädrad latmask inom sig. Latmaskarna parasiterar på värdkroppen och dammsuger den på energi och Q.

Jag tänkte fotografera löpsedeln, men tyvärr hade superparasiten slagit klorna i mig och jag orkade inte ens ta fram mobilen. Lyckligtvis hade någon annan gjort jobbet och publicerat på nätet. Google - latmaskens bäste vän. (När den inte får virus.)

Latmasken slår till.

Good Riddance.

Äntligen! ÄNTLIGEN! Efter 1,5 år av daglig och riklig användning är Monsieurs fruktansvärda parfym Cartier Déclaration slut. (För bakgrund, läs inlägget Old Spice.)

Nu följer en period av välbehövlig återhämtning för luktreceptorerna med Ermenegildo Zegna Uomo. Men säg den lycka som varar. I kulisserna väntar ytterligare en flaska Cartier Déclaration, 100 ml. Monsieur har hamstrat.

Die Motherf**ker die.

Några minuter tidigare:

Höstcraving.

Erik Lallerstedts dressing Curry-lime.

Kallrökt lax.

Fetaost.

Gärna samtidigt.

I brist på annat kan man äta bara denna.

Currydressing är the shit. I slutet av 80-talet hade hamburgerkedjan Clock en baconburgare med currydressing. Jag drömmer fortfarande om den.

Sagan om Monsieur och skoblocken i cederträ.

En gång för inte så länge sedan på Söder fanns det en skointresserad kille som hette Monsieur. Alla de andra killarna på Söder sprang omkring och fikade, bryggde öl och bakade surdegsbröd. Men det gjorde inte Monsieur. Han hade sitt eget favoritställe under en skohylla, och där satt han lugnt och stilla hela dagarna och luktade på sina skoblock i cederträ.

Hans flickvän Yours Truly, som var en.. tuff cowgirl, var ibland orolig för honom. Hon var rädd att han skulle känna sig ensam.
"Hör du, Monsieur! Varför springer inte du omkring som alla de andra, eller tittar på en tv-serie med mig och katten?"

Men Monsieur bara skakade på huvudet.
"Jag trivs bättre här, där jag kan ha det lugnt och skönt och lukta på mina skoblock i cederträ."

Och Yours Truly var en sån fin och förstående flickvän, fast hon var en.. tuff cowgirl. Så hon lät honom sitta där och vara lycklig.

Monsieur under sitt cederträd.