Mystery solved.

Tusen och en natt.

Läste precis om den sibiriske tigern Amur och hans något otippade vänskap med geten Timur.

Man frågar sig ju hur tigerns tilltänkta middag ens lyckades överleva första natten, men jag gissar att Timur tog till ett gammalt beprövat knep. Nämligen att berätta historier med schyssta cliffhangers. Är man en uttråkad djurparkstiger kan man nog uppskatta lite underhållning.





Självklart har duon ett eget instagramkonto.

Unfinished business.

Herregud! Jag konstaterade nyss att jag har inte mindre än 72 påbörjade blogginlägg, vissa bara namngivna och andra helt färdigställda men inte publicerade. Jag skyller på följande personlighetsdrag: rastlös och självkritisk.

Ett annat drag jag har är att jag avskyr slöseri och älskar återvinning. Kan INTE slänga mat, måste äta upp ALLA rester. I samma anda kommer jag nu att noggrant gå igenom dessa 72 utkast och sortera dem efter konstens alla regler: inlägg som med några småjusteringar kan publiceras redan nu; inlägg som garanterat kommer att användas så småningom, men som för närvarande kan packas ner och ställas upp på vinden; samt inlägg som är bortom räddning - en impulsiv idé som inte kommer funka, varken nu eller om fem kilo.

Man of the year.

Ibland, när jag beklagar mig över att Monsieur inte agerar som en fullblodsgentleman, brukar han visa bilderna nedan och säga att han skämmer bort mig. Då blir jag spak och hasar tillbaka till spisen. (Not.)

Raggardusch.

Som ung rospigg blev jag bekant med fenomenet raggardusch, alltså när man sprutar på sig parfym istället för att duscha. Vansinnigt smidigt. Jag menar, handen på hjärtat, vem orkar duscha varje dag? Eller diska varje vecka? Eller dammsuga varje månad? Inte jag i alla fall.

En annan sak jag slirar lite på är bytet av kattsand. Jag väntar så länge anständigheten tillåter, och när den nästan inte tillåter mer sprutar jag generöst med parfym på sanden. Jag använder Burberry Brit Summer för ändamålet. Inte många katter som kan skryta med så exklusivt parfymerad sand.

Om matte får välja.

Kommissarie Truly och fallet med de försvunna Finn Crisp-kalorierna.

Jag är en brödmissbrukare, det vet alla som känner mig. (Jag är uppvuxen på ostmackor, smörkakor, Start och mjölk. Socker, Gluten och Laktos är mina homies. Mina vapenbröder. Jag ska skriva en bok om oss när jag blir stor. "Snabba cals" eller "White trash" ska den heta.)

Anyways.

Häromdagen hade jag en sammandrabbning med ett paket Finn Crisp. (Åååh, han trodde han var så himla hård och tuff. Men jag gav honom en rejäl omgång. Mosade honom i några tuggor och sen rakt ner i kakhålet. Inte så kaxig nu skulle jag tro.)

Anyways.

När jag satt där kolhydratsstinn och jäste, kastade jag en slö blick på innehållsförteckningen. Undrar hur många kalorier den där bad boyen innehöll, tänkte jag. Men det jag såg skakade mig i mina grundvalar. Vet detta: Något är fel - mycket fel - i Finn Crisp-fabriken. 

Förpackningen innehåller 200 gram à 339 kcal/100 g. Det innebär 678 kcal i hela paketet. Visserligen var paketet i det närmaste tomt när jag började min räkneövning, men med Guds hjälp och en tandborste* (och ett bra ögonmått) lyckades jag uppskatta antalet brödenheter i förpackningen till minst 40. Det innebär som högst 17 kcal per enhet. Och det är nu mystiken tätnar. Enligt förpackningen ska det nämligen vara 22 kcal per enhet. Vafalls!? Vart tog de resterande 5 kcal/enhet vägen? 

*Slutklämmen i en mycket spännande och helt sann historia som jag får berätta en annan gång.

Exhibit A.

Monsieurs Entrecôte-index.

Jag och Monsieur är ett riktigt stugsittarpar. Kväll efter kväll sitter vi i varsitt rum med varsin dator. Jag betar av tv-serier på löpande band och han surfar på skosajter. Men ibland tittar vi upp från våra skärmar och konstaterar att nu är det dags att lämna lägenheten och gå på stadens gator som vanliga människor. (Som Fantomen, men utan hatt.) Han tar på sig finskorna, jag hänger på mig lite juveler och så går vi på lokal (=restaurang).

Eftersom Monsieur är en inbiten köttätare väljer han alltid den största köttbiten han kan hitta på menyn. I 9 fall av 10 husets entrecôte. Och betyget på restaurangen sätts helt utifrån kvaliteten på sagda entrecôte (eller the occasional ryggbiff eller oxfilé). So, without further ado kommer här Monsieurs svenska Entrecôte-index so far (han kallar det index, men egentligen är det bara en ranking):

Aubergine

Daphnes

Riche

Strandvägen 1

Zink

Cloud Nine

Texas Longhorn
Delikatessen

Tures 

Söders Hjärta

Sturehof

Entrecôte nr 3. Ryggbiff nr 4. Oxfilé nr 5.

Benny Hill Theme.

Monsieur har drabbats av Benny Hill-feber. Varje kväll lyssnar han på Benny Hills signaturmelodi i olika versioner på Youtube. Han hävdar också att det vore en perfekt signaturmelodi för mig, om jag hade någon. (Till exempel när jag springer fram och tillbaka mellan kylskåpet och sängen. Eller när jag försöker fånga katten när vi ska åka till Norrtälje.)

Tydligen finns det en Benny Hill Signaturmelodi Fan Club på Youtube som anser att låten funkar med allt. Till exempel Matrix.