Gisele. She's not all that.

Jag läser Bitter Blondins uppdatering om vad som hänt i världen och förfasas över att Ben Afflecks ökända barnflicka även (enligt spekulationer) haft en affär med Tom Brady, aka Gisele Bundchens make. Alltså, honestly.

Mina upprörda tjut får Monsieur att vakna från sin morgondvala och när han fått själva basfakta klart för sig spanar han in min bildsökning på Google.

Domen blir inte nådig. Barnflickan ser ut som "vilken Stockholmstjej som helst" (osäker på vad det innebär och vågar inte spekulera), men hon är ändå snyggare än Gisele som enligt utlåtande "inte ser något vidare ut". Själv toppar jag listan, försäkrar Monsieur.

So, there you have it:

1) Yours Truly
2) Barnflickan
3) Gisele Bündchen

Det är mest fjädrar och löshår.

Latmasken - den nya superparasiten.

Häromveckan såg jag en löpsedel med orden trött, tjock och dold sjukdom. Jag kände mig genast träffad och undrade nervöst vad det var för åkomma jag kunde ha.

Texten handlade om den fruktade parasiten Staphylococcus Lathmascus. Inte så smittsam, men mycket svår att bota. Den är inte direkt ärftlig, men miljön kan ha viss inverkan på sjukdomsutvecklingen. Ofta föds man med anlag (en liten larv) som sedan växer till sig (de växer snabbare på sockerrik kost) och slutligen har man en fullfjädrad latmask inom sig. Latmaskarna parasiterar på värdkroppen och dammsuger den på energi och Q.

Jag tänkte fotografera löpsedeln, men tyvärr hade superparasiten slagit klorna i mig och jag orkade inte ens ta fram mobilen. Lyckligtvis hade någon annan gjort jobbet och publicerat på nätet. Google - latmaskens bäste vän. (När den inte får virus.)

Latmasken slår till.

Good Riddance.

Äntligen! ÄNTLIGEN! Efter 1,5 år av daglig och riklig användning är Monsieurs fruktansvärda parfym Cartier Déclaration slut. (För bakgrund, läs inlägget Old Spice.)

Nu följer en period av välbehövlig återhämtning för luktreceptorerna med Ermenegildo Zegna Uomo. Men säg den lycka som varar. I kulisserna väntar ytterligare en flaska Cartier Déclaration, 100 ml. Monsieur har hamstrat.

Die Motherf**ker die.

Några minuter tidigare:

Höstcraving.

Erik Lallerstedts dressing Curry-lime.

Kallrökt lax.

Fetaost.

Gärna samtidigt.

I brist på annat kan man äta bara denna.

Currydressing är the shit. I slutet av 80-talet hade hamburgerkedjan Clock en baconburgare med currydressing. Jag drömmer fortfarande om den.

Sagan om Monsieur och skoblocken i cederträ.

En gång för inte så länge sedan på Söder fanns det en skointresserad kille som hette Monsieur. Alla de andra killarna på Söder sprang omkring och fikade, bryggde öl och bakade surdegsbröd. Men det gjorde inte Monsieur. Han hade sitt eget favoritställe under en skohylla, och där satt han lugnt och stilla hela dagarna och luktade på sina skoblock i cederträ.

Hans flickvän Yours Truly, som var en.. tuff cowgirl, var ibland orolig för honom. Hon var rädd att han skulle känna sig ensam.
"Hör du, Monsieur! Varför springer inte du omkring som alla de andra, eller tittar på en tv-serie med mig och katten?"

Men Monsieur bara skakade på huvudet.
"Jag trivs bättre här, där jag kan ha det lugnt och skönt och lukta på mina skoblock i cederträ."

Och Yours Truly var en sån fin och förstående flickvän, fast hon var en.. tuff cowgirl. Så hon lät honom sitta där och vara lycklig.

Monsieur under sitt cederträd.

Le Bomb et La Belle.

Trogna läsare vet ju att jag sedan många år använder parfymen Flowerbomb från Viktor & Rolf. (Flaskdoft och annan parfym.) Då och då har jag förstås sneglat nyfiket på någon annan, kanske rentav sniffat, men jag har aldrig känt mig lockad att byta. 

Men så i somras, när jag och Monsieur strosade runt på Le Bon Marché i Paris, provade jag en parfym som faktiskt fångade mitt intresse. Sedan dess har jag då och då passerat parfymavdelningen på Åhléns för att provdofta lite, och nyligen slog jag till. Parfymen - La Vie Est Belle från Lancôme - påminner enligt mig en del om just Flowerbomb, och tydligen finns det många som delar den uppfattningen, bland annat "Beautyful with brains" (ett namn som förpliktigar, därav den avancerade analysen):

Well, ni hör ju. Jag är urtypen för en Flowerbombbärare. Jag känner mig som en person som drabbats av midlife crisis, bytt ut sin stora kärlek mot en yngre modell och sedan - när nyhetens behag passerat - insett att det bara är en blek kopia. Samtidigt vill jag säga - it's not you, it's me! La Vie Est Belle är verkligen är underbar parfym. Men jag kan inte komma över min förra. 

Originalet och kopian. (And what's with the scarf??)
Bild: Beautyful with brains. (Hen kan inte bara skriva, utan även fotomontera.)

Saker jag aldrig trodde jag skulle säga.

"Ibland är te faktiskt godare än kaffe."


Kanske är det även lite mer stylish. Varför inte testa någon av dessa Downton Abbey blends?

Finns att köpa på http://www.tehusetjava.se/ där även bilderna är hämtade.

Web Editor In Black.

Varje dag på jobbet är en kamp. There are bugs everywhere, and it's my job to take them down. One by one. Skulle hela sajten krascha och behöva byggas om bit for bit så kan man ge sig på att buggarna överlever. De är livskraftiga. Inte ens en fullskalig nuclear meltdown kan ta kål på dem. Så ni förstår, det är ingen walk in the park direkt.

Men jag håller god min. När en kollega ringer och berättar om något fruktansvärt märkligt, ja nära på oförklarligt, som hänt på någon del av sajten, säger jag bara: "Ingen fara, jag fixar". Så drar jag på mig min svarta kostym (the last suit I'll ever wear) och beväpnar mig till tänderna. Och så tänker jag på min idol K och vad han en gång sa:

"There's always an Arquillian Battle Cruiser, or a Corillian Death Ray, or an intergalactic plague that is about to wipe out all life on this miserable little planet, and the only way these people can get on with their happy lives is that they do not know about it!"

När jag "fixat" "problemet" flashar jag givetvis kollegan med en neuralizer och berättar en lam historia om att jag glömt kryssa i en box eller något.

Me, taking care of a nasty bug.