Mattes dag.

I morse väcktes jag tidigt av Minea som sjöng något i stil med "grattis på mattes dag" (eller så var det "vakna och ge mig mat", jag har fortfarande svårt att förstå hennes dialekt).

Blommor fick jag också, om man med blommor menar hårbollar.

Minea - katt, baglady och mattes älskling.

Me and my girl.

This is how I roll it in the gym. I en urtvättad HM-tisha med Madonna. Då känner jag mig snygg, stark och stylish.

Gomorrah.

Gomorrah är inte bara ett ord för den morgonsure, det är även namnet på min och Monsieurs senaste tv-seriefavorit. Aaahhh, den är SÅ bra! Och så snygg!

Serien bygger på boken med samma namn och handlar om den napolitanska maffian, Camorran. Jag är ju generellt förtjust i bra maffiafilmer och dito serier, och även om Gudfadern och Sopranos är topprankade i respektive kategori måste jag säga att Gomorrah är något av en bubblare. Dessutom med äkta italienare - och italienskor icke att förglömma.

Familjen Savastano med hejdukar. Bild från Formiche.net.

Matriarken Donna Imma alltså - mamma mia vilken kvinna! Hård som flinta, med skyhöga klackar och oklanderlig makeup, och en förkärlek för soffor. Och Ciro - gudfaderns högra hand med en hållning som sengångaren Sid i Ice Age. Och gudfadersonen själv, som mest vill åka limo och bada pool. Ni förstår - vilket galleri av karaktärer.

Två onsdagar i rad släppte HBO Nordic två avsnitt, men denna vecka kom bara ett. Frustrationen är förstås kolossal i Casa Christella, men vi gör som gudfadern själv. Biter ihop.

Nedan en trailer på italienska. (Just trailers är ju inte italienarnas starka sida, om ni frågar mig.)

Allez allé!

Åh vad jag älskar alléer! Definitivt topp tre över saker som gör mig lycklig. Här en bild från min favoritallé i prunkande grönska.

Och här hittar du fler alléer.

Alkohol konserverar. (Gammalt djungelordspråk.)

Jag slås allt oftare av hur sällan människor åldras utseendemässigt. Personer som jag inte har sett på 10-15 år ser vanligtvis exakt likadana ut. I början misstänkte jag att det berodde på hälsosamt leverne, men nu har jag insett att det lika gärna kan vara tvärtom. Det gamla djungelordspråket "alkohol konserverar" gäller tydligen inte bara larver i glasburkar.

Häromdagen passerade jag en sunkpub, och på uteserveringen satt en person från way back (typ 20 år back). Hen hade inte förändrat sig ett dugg! Just den här personen såg i och för sig redan på den tiden ut att leva på öl och cigg, men so what? Hen hade nu exakt samma färg och form som då, en bedrift enligt mig som är mer.. ja, metamorf skulle man kunna säga. Förmodligen funkar öldieten på samma sätt som alla andra - om man begränsar sig till ett livsmedel så hamnar cellerna i chock- och svälttillstånd p g a näringsbrist, och så slutar de åldras.

Litet tips till sommaren - satsa på rosévinet men skippa tilltugget, nattburgaren och dagenefterpizzan, och gå direkt på återställaren.

Jag - en ulltröja i livets tvättstuga.

Ja, ibland känner jag mig så. Som en fin men grov tröja som till synes är rätt tålig, men som måste hanteras försiktigt och ömsint för att inte krympa, förlora formen eller kanske bli helt stum.

Har ni en ulltröja i er närhet? Då följer här några tips på hur ni bör behandla den:

• Ta ut och vädra den ofta, ulltröjor gillar frisk luft och skoj.
• Handtvätta försiktigt och krama ur vattnet (vrid inte och härja!).
• Torka på plant underlag, lagom mjukt. Inga ärtor.
• Låt tröjan vila emellanåt. Ulltröjor blir lätt uttänjda och kan behöva lite egentid för att dra ihop fibrerna.
• Skydda den mot skadedjur, de älskar att kalasa på ulltröjor (som oftast är för konflikträdda för att säga ifrån, ibland tänker de att de ju ändå bara är en gammal ulltröja som ingen bryr sig om).
• Regelbundna ullkurer kan öka motståndskraften mot bl a vatten och allmänt åldrande.

Dessa och fler tips hittar ni här: Husmors nyckelknippa: Älskade ylletröja

Och så en liten trudelutt med Nationalteatern.

Veuve Clicquot.

En flaska Gula Änkan har stått på kylning hela eftermiddagen för den händelse att Arsenal skulle vinna FA-cupen. Länge tänkte jag att den nog får fortsätta stå på kylning tills något av motsvarande dignitet inträffar, kanske en förlovning för Christilla? (Fast vad som skulle vara more likely to happen  - att Arsenal blir cup-vinnare eller vi ingår en sådan allians - låter jag vara osagt.)

Hur som haver behövde jag inte bekymra mig om det. Arsenal vann nämligen (jag misstänker att Guds hand var inblandad, om inte annat Guds tweet: twitter.com/TheTweetOfGod) så nu har vi klunkat i oss lite bubbles.

Änkan Barbe-Nicole Clicquot på en kork, något oskarp.

Bipollenspaning eller Humlans flykt.

När jag för en tid sedan smakade bipollen (tydligen väldigt nyttigt, och dessutom sött så det funkar utmärkt som topping på chokladstartblandningen) fick jag en sån där Madeleinekaksupplevelse. Minnet slungade mig tillbaka till min barndom, men sen tog det stopp. Eftersom jag inte kunde komma på vad det var smaken påminde om, slungade en förorättad barndom mig tillbaka.

Häromdagen läste jag dock en recension av nämnda superlivsmedel, och där stod bland annat att det smakar som torkad halm luktar. Santo cielo! tänkte jag (lycklig över att både komma på det där med halmen, och dessutom få tillfälle att använda detta nyligen inlärda uttryck).

Till saken hör att jag växte upp på landet, med en stor lada på tomten där grannbonden förvarade torkad hö och halm. Och där hoppades det, vill jag lova. Jag var svart av damm i både öron och näsa varje kväll. Och dessutom sönderriven på armar och ben av alla vassa strån. Även om jag inte åt varken hö eller halm, var jag med andra ord väl bekant med dess doft.

Att hoppa i hö som barn är nog något av det roligaste man kan göra. Att åka i ett hölass är också kul, eller att bara gå byvägen fram och tillbaka med ett enda höstrå mellan framtänderna.

Bombi Bitt. Bild från Sydsvenskan.se.